Om förlossningen.

- Kl 07.15 den 29/11 befann vi oss på förlossningen i Umeå för igångsättning. Jag blev undersökt och det konstaterades att jag var öppen 3 cm. Livmodertappen var mjuk men ganska lång så det beslutades att jag skulle få en tablett med hormon för att den skulle mogna mer. Läkaren sa att vi skulle ställa in oss på en "vilodag" men kanske med lite molvärk och så. Eventuellt skulle två tabletter behövas (det ska gå 6 timmar emellan) och sen kunde vi ta hål på hinnorna dagen efter.

- Vi gick runt på förlossningen i 6 timmar och då menar jag gick runt. Jag vaggade runt i korridorerna och började få värkar som var ganska beskedliga och inte alls jobbiga på något vis. Spelade lite Yatzy, värmde vetevärmare och väntade med spänning på nästa undersökning.

- 15.30 undersöktes jag och då var tappen helt borta! Helt plötsligt blev det dags för att ta hål på hinnorna, vi fick byta rum och jag tog på mig Landstingets vackra skjorta. Vi blev nästan lite sådär fnissigt förväntansfulla.

- 16.00 tas det hål på hinnorna. Värkarna kommer med helt ny styrka nästan direkt!

- 16.40 kommer "vår" läkare från spec. mödravården och tittar till oss. Då har jag redan ganska intensiva värkar och vi börjar prata om att kanske ta till lustgas. Jag får beröm för att jag andas bra.

- 17.18 middagsdags! Maken har sprungit och köpt mat som han får kasta i sig då värkarna blir tätare. Jag svarar inte alltid på tilltal och får i mig 3 gurkstavar till middag.

- 17.30 undersöks jag och är öppen 5 cm. Jag får lustgas. Barnmorskan sätter även en skalpelektrod på barnets huvud.

- Tiden här emellan fram till själva födelsen är groggy för mig! Jag tackar för makens fina anteckningar som han lyckades få ner trots all stress.

- 18.30 är jag öppen 8 cm och väntar på en utlovad ryggbedövning lyckas snappa upp att det kanske blir svårt för här går det undan. Vrider mig i sängen och har svårt att över huvud taget se eller höra något som händer. Väldigt mycket i min egen bubbla. Ingen direkt paus mellan värkarna utan det bara kör på. Minns att jag tänkte "det går för fort".

- 18.50 släcks hoppet om ryggbedövning för nu är jag öppen 10 cm. Narkosläkaren dyker upp men är för sent ute.

- 19-21 kämpar jag så gott det går och får hjälp att byta ställningar, stå på knä och ligga på sidan osv. Värkarna blir svagare och jag får dropp för att hjälpa till. Ettan vill inte riktigt komma ned den sista biten mot bäckenbotten trots allt bökande och jag börjar bli trött. Känner att krystvärkarna inte hittar "rätt" och försöker förklara för alla att det här inte går. Men får såklart höra att det gör det visst! Vill mest sova eller i alla fall bli däckad av något. Får hjälp att krysta genom att dra i en handduk. Tjatar om att jag inte orkar mer.

- 21.45 säger barnmorskan "nu ser vi henne".

- 21.55 kommer en läkare som sänd från ovan och bedömer att jag behöver hjälp att få ut barnet den sista biten. Jag blir genast lite lycklig för jag inser att någon har förstått! Jag orkar ju inte. Sugklocka låter i detta skede som något helt underbart. Rummet fylls av personal och det känns att nu ska det hända grejor. Jag har fått en bäckenbottenbedövning som inte riktigt hinner ta helt innan det är dags att köra men kanske hjälpte den lite ändå när klockan skulle till? Jag vet faktiskt inte. Jag tar tag i handtagen på sängen och krystar som aldrig förr medan läkaren drar i sugklockan och en barnmorska ligger på min mage och trycker på. Klockan känns helt okej men pressen på magen blir outhärdlig och jag ber att slippa till nästa värk.

- 22.04 på andra krystvärken efter klockan satts så föddes Ettan och en liten kladdig tjej hamnade på min mage.

- Jag var så himla lycklig timmarna efter förlossningen men fullständigt utmattad. Ligger där med min dotter och myser medan barnmorskan syr några stygn. Får veta att jag inte alls har spruckit mycket med tanke på att det blev sugklocka utan det ser fint ut. Efter ett tag får vi vår bricka med fika men jag tror knappt jag åt något alls! Ettan vägs och mäts inne på rummet, hon är 47 cm lång och väger 2580 gram. Jag tar sedan en dusch men blir lite vimmelkantig och får efter det ligga till sängs istället. Vid 02 på natten får vi vårt rum på BB.