Tack och hej!

Nu när Ettan är född och inte längre kallas Ettan så avslutas denna blogg. Jag vill säga stort TACK till alla som hittat hit och följt oss på färden från embryo till bebis. Nu hoppas jag att ni vill fortsätta följa oss i vår andra blogg, då blir jag jätteglad!

Om veckan på sjukhuset.

Från måndag natt (när hon föddes) till onsdag förmiddag låg vi på BB. Där var det fokus på att få amningen att fungera vilket den inte riktigt ville göra. Jag blev stressad av alla olika tips jag fick av personalen! Inget sammanhängande alls. Ettan var lite trött och ville inte alltid vara så engagerad vid bröstet. En del klämde och drog i både mig, mina bröst och stackars Ettan. Beslut togs att stödmata med ersättning ur kopp, bökigt! Maken skötte det snyggt men trots det så var det svårt att få till. Hon skulle matas var tredje timme. Och personalen hade tusen åsikter om det också kan man säga. Det är väl deras jobb men jisses vad ostrukturerat det var! Vissa var bara jobbiga på riktigt, som hon som stormade in mitt i natten och tände alla lampor för man kan minsann inte amma och byta blöja i halvskum belysning! Går inte.

På onsdag förmiddag testade jag att ligg-amma henne. Hon var trött, kanske alldeles för trött, för helt plötsligt glömde hon av att andas och blev blå. Och då menar jag blå. Det var hemskt! Men hon återhämtade sig snabbt. Läkaren kikade på henne men kunde inte se något fel utan trodde bara att hon behövde mer tid på sig att få till tekniken med att amma-andas-amma-andas. Han ville vara säker på att inget annat var på g så han skickade ner oss till Barn 4 för övervakning i vad som var tänkt att vara ett dygn.

På barn 4 var personalen helt fantastisk. Men det var jobbigt att vara ifrån Ettan på natten då vi fick sova på BB innan vi fick ett rum på Barn 4 istället. Vi gick dit för amning var tredje timme och försökte sova där emellan. Dagarna spenderade vi i varsin stol vid hennes säng. Många tårar blev det från en trött och sliten mamma som mest bara ville ta sin bebis och gå hem, men jag var såklart tacksam för att vi fick hjälp.

Ettan fick inget mer andningsstopp men visade sig ha lite feber och en sänka som påtalade att en infektion kanske var på gång. Dessutom började hennes öga att svälla och det bara forsade ut var ibland - läskigt och jobbigt! Beslut om att sätta in antibiotika togs på torsdagen, mest för säkerhetsskull. Bevakningen fick också vara kvar som säkerhetsåtgärd, men inget tydde på att Ettan var allvarligt sjuk utan mer att hennes lilla kropp kämpade mot någonting som gjorde henne slö. Hennes bilirubin var något högt vilket gjorde henne gul i färgen och säkert ännu tröttare också.

Vi fortsatte stödmata och amma (så gott jag kunde). Istället för kopp blev det flaska och den fungerade perfekt! Ettan fick även en napp som hon visade sig digga stenhårt. Lite extra tröst kan man behöva när man är liten och på sjukhus!

På fredagen fick vi äntligen ta in henne på vårt rum över dagen. Natten fick hon vara på salen som vanligt. Fortfarande hade hon övervakning av andning och hjärta.

På lördagen fick vi ta bort hennes övervakning på dagtid och sedan behålla henne på vårt rum över natten (med bevakning). Gissa om vi flög upp varenda gång maskinen ens gjorde ett litet pip eller brum? Inte så avslappnande men det var ett steg i rätt riktning att slippa salen. Vi tog beslutet att ta bort ersättningen och helamma istället. Fungerade bra!

Söndagen flöt på mest i väntan. Inga direkta beslut togs men provsvaren var väldigt fina och hoppet började stiga om hemgång.

Måndag - hemgång på permis! Ettan vägde 2477 gram och hade en sänka på 10, precis inom gränsen för normalt. Fortsätter med dagliga besök för antibiotika.

Idag, torsdag 9/12 var det utskrivning. Nu väger hon 2541 gram och sänkan var nere på 6! Frisk bebis!

Nån stor infektion i blodet eller så har aldrig kunnat fastställas, mer troligt var det en lokal ögoninfektion som orsakade hennes bekymmer. Andningsproblemen var tillfälliga och inget som läkarna tycker vi ska oroa oss för nu när de har övervakat henne så länge och inget galet har skett.

Hallelujah

Idag skrevs vi äntligen ut "på riktigt" från Barn 4 och Ettan är friskförklarad. Ingen mer antibiotika och inga dagliga sjukhusbesök - hurra!

Under dagens vistelse blev Ettan för första gången kallad "han" av två sköterskor vi inte träffat förut. Jag blev lite förvånad mest för att de flesta brukar läsa namnet i vår journal och använda det, hade inte ens reflekterat över att hon kan se ut som en hon eller han. Ettan är Ettan! Som vi förresten mest kallar för Glutten just nu (men hon har fått ett riktigt namn också - jag lovar). Men de kanske valde att gissa på "han" eftersom Ettan var klädd i grönrandigt eller för att hon hade blå napp? Eller grodor på strumporna? Vad sjutton vet jag. Och det spelar verkligen ingen roll för oss! Bara lite roligt att spekulera i hur folk tänker.

En bild bjuder vi på!

Mina känslor efter förlossningen.

Jag hade bestämt mig innan förlossningen att det viktiga var att barnet och jag (och pappan för den delen) tar oss igenom alltihopa så bra som möjligt. Visst hade jag tankar på att ryggbedövning vore bra om det blev för jobbigt utan men jag tog inget för givet! Och det var ju tur. För jag hann knappt tänka under förlossningen, så snabbt gick det. Inget om ställningar eller annat alls. Jag försökte göra som jag blev tillsagd men det var inte enkelt.

Det jobbigaste var att inte få paus mellan värkarna och så smärtorna i ryggen. Jag kände mig inte riktigt "med" i det som hände eftersom jag bara hade fruktansvärt ont och knarkade lustgas för glatta livet. Jag var inte alls beredd på att allt skulle gå så snabbt, men sånt vet man aldrig! Det var också jobbigt att inte riktigt kunna förmedla det jag tänkte och kände till personalen, det blev mest gnäll och inga direkta dialoger.

Jag fick höra på BB efteråt att jag skulle vara stolt över min förlossning, jag som fött i princip utan bedövning och i ett sånt tempo. Men det där förstår jag inte! Bedövning eller ej har ju inget med saken att göra, jag känner mig inte heller stark som nån urkvinna. Jag var ganska ynklig! Och ryggbedövning hade kanske varit jättebra för mig, eftersom smärtorna i ryggen var det helt klart värsta under förlossningen. Då hade jag kanske varit lite mer medveten om det som hände. Nu var det istället lite som att bli överkörd av en truck.

Men jag tycker ändå att det gick bra! Min förlossning blev som min förlossning blev. I slutet kom vår underbara dotter och det är allt som räknas. Eventuella smärtor och annat var ju bara tillfälligt. Jag är stolt över vårt team work.

Så det jag vill säga till er andra som står i startgroparna är att hålla alla dörrar öppna och bara hänga med på resan! Det blir kanske inte som ni tänkt men chansen är stor att det blir jättebra ändå.

Om förlossningen.

- Kl 07.15 den 29/11 befann vi oss på förlossningen i Umeå för igångsättning. Jag blev undersökt och det konstaterades att jag var öppen 3 cm. Livmodertappen var mjuk men ganska lång så det beslutades att jag skulle få en tablett med hormon för att den skulle mogna mer. Läkaren sa att vi skulle ställa in oss på en "vilodag" men kanske med lite molvärk och så. Eventuellt skulle två tabletter behövas (det ska gå 6 timmar emellan) och sen kunde vi ta hål på hinnorna dagen efter.

- Vi gick runt på förlossningen i 6 timmar och då menar jag gick runt. Jag vaggade runt i korridorerna och började få värkar som var ganska beskedliga och inte alls jobbiga på något vis. Spelade lite Yatzy, värmde vetevärmare och väntade med spänning på nästa undersökning.

- 15.30 undersöktes jag och då var tappen helt borta! Helt plötsligt blev det dags för att ta hål på hinnorna, vi fick byta rum och jag tog på mig Landstingets vackra skjorta. Vi blev nästan lite sådär fnissigt förväntansfulla.

- 16.00 tas det hål på hinnorna. Värkarna kommer med helt ny styrka nästan direkt!

- 16.40 kommer "vår" läkare från spec. mödravården och tittar till oss. Då har jag redan ganska intensiva värkar och vi börjar prata om att kanske ta till lustgas. Jag får beröm för att jag andas bra.

- 17.18 middagsdags! Maken har sprungit och köpt mat som han får kasta i sig då värkarna blir tätare. Jag svarar inte alltid på tilltal och får i mig 3 gurkstavar till middag.

- 17.30 undersöks jag och är öppen 5 cm. Jag får lustgas. Barnmorskan sätter även en skalpelektrod på barnets huvud.

- Tiden här emellan fram till själva födelsen är groggy för mig! Jag tackar för makens fina anteckningar som han lyckades få ner trots all stress.

- 18.30 är jag öppen 8 cm och väntar på en utlovad ryggbedövning lyckas snappa upp att det kanske blir svårt för här går det undan. Vrider mig i sängen och har svårt att över huvud taget se eller höra något som händer. Väldigt mycket i min egen bubbla. Ingen direkt paus mellan värkarna utan det bara kör på. Minns att jag tänkte "det går för fort".

- 18.50 släcks hoppet om ryggbedövning för nu är jag öppen 10 cm. Narkosläkaren dyker upp men är för sent ute.

- 19-21 kämpar jag så gott det går och får hjälp att byta ställningar, stå på knä och ligga på sidan osv. Värkarna blir svagare och jag får dropp för att hjälpa till. Ettan vill inte riktigt komma ned den sista biten mot bäckenbotten trots allt bökande och jag börjar bli trött. Känner att krystvärkarna inte hittar "rätt" och försöker förklara för alla att det här inte går. Men får såklart höra att det gör det visst! Vill mest sova eller i alla fall bli däckad av något. Får hjälp att krysta genom att dra i en handduk. Tjatar om att jag inte orkar mer.

- 21.45 säger barnmorskan "nu ser vi henne".

- 21.55 kommer en läkare som sänd från ovan och bedömer att jag behöver hjälp att få ut barnet den sista biten. Jag blir genast lite lycklig för jag inser att någon har förstått! Jag orkar ju inte. Sugklocka låter i detta skede som något helt underbart. Rummet fylls av personal och det känns att nu ska det hända grejor. Jag har fått en bäckenbottenbedövning som inte riktigt hinner ta helt innan det är dags att köra men kanske hjälpte den lite ändå när klockan skulle till? Jag vet faktiskt inte. Jag tar tag i handtagen på sängen och krystar som aldrig förr medan läkaren drar i sugklockan och en barnmorska ligger på min mage och trycker på. Klockan känns helt okej men pressen på magen blir outhärdlig och jag ber att slippa till nästa värk.

- 22.04 på andra krystvärken efter klockan satts så föddes Ettan och en liten kladdig tjej hamnade på min mage.

- Jag var så himla lycklig timmarna efter förlossningen men fullständigt utmattad. Ligger där med min dotter och myser medan barnmorskan syr några stygn. Får veta att jag inte alls har spruckit mycket med tanke på att det blev sugklocka utan det ser fint ut. Efter ett tag får vi vår bricka med fika men jag tror knappt jag åt något alls! Ettan vägs och mäts inne på rummet, hon är 47 cm lång och väger 2580 gram. Jag tar sedan en dusch men blir lite vimmelkantig och får efter det ligga till sängs istället. Vid 02 på natten får vi vårt rum på BB.

HEMMA!

Vi är hemma! Vi måste dock besöka barnavdelningen på sjukhuset två gånger dagligen för att tanka lillan med lite antibiotika i några dagar till men ändå. Hemma.

uppdatering

Allt går åt rätt håll! Vi är kvar på sjukhuset men får förhoppningsvis åka hem i början av veckan. Kanske redan imorgon med mycket tur! Vi längtar hem.

Lovar att skriva mer utförligt om allt som hänt, just nu bloggar jag på mobil med dålig täckning och fet går segt.

Tack för att ni tänker på oss!

Ett gupp på vägen.

Vi är fortfarande på sjukhuset men numera på en barnavdelning då ettan plötsligt fick tecken på en pågående infektion. Här blir vi kvar tills hon är piggare och orkar äta bra. Hon får antibiotika och har övervakning dygnet runt.

BB

Vi vilar på BB efter ett lyckligt första dygn som föräldrar. Förlossningen var väldigt intensiv och snabb men det gick bra tillslut. vi är trötta och glada alla tre.

ettan är född!

Kl 22.04 igår föddes vår tjej. Allt är bra! Mer info sen.

Nu kör vi!

Vaknade efter en natt med minst sagt orolig sömn och slängde mig på telefonen nästa direkt. Den snälla barnmorskan hälsade oss välkomna så vid 7.15-7.30 ska vi infinna oss på förlossningen.

1 dag!

Imorgon är det dags! Vi ringer in till förlossningen någon gång mellan 6 och 7, då får vi veta om det är okej att komma in och vilken tid vi ska göra det. Hoppas hoppas hoppas att det är okej att komma in på morgonen (annars blir det nog en seg dags väntan).

Jag ska försöka hålla er uppdaterade de kommande dagarna om vad som händer men jag lovar ingenting eftersom jag inte alls vet hur det blir. Det kan gå snabbt, bli ruskigt långdraget eller vara nånstans där emellan. Men när Ettan är född så kommer det besked, det lovar jag i alla fall.

Nu ska vi städa lite till och sedan adventsmysa med min familj som kommer och fikar.

Och så ska vi väl försöka vila lite också. För hur ska vi kunna sova inatt?

2 dagar...

TVÅ DAGAR. Helt vansinnigt svårt att greppa egentligen. Det är många känslor samtidigt här just nu. Jag vill få lite saker gjorda i helgen men har så ont och maken har lyckats dra på sig en elak förkylning. Så då blir jag stressad! Och stress sabbar för förlossningshormonerna, det har jag minsann läst i "Att föda" så då är det så. Dumma dumma stress. Bort med dig.

Men om vi i alla fall lyckas åka och handla, dammsuga och dammtorka samt plocka bort lite saker här hemma. Då kommer det kännas bättre. Heja oss!

För på måndag åker vi till förlossningen och föder barn. Bara sådär.

Åh nej.

Maken har varit riktigt förkyld i några dagar. Hostat, kacklat, haft ont i halsen och tappat rösten. Det gör mig nervös. Men jag har mått ok! Bara lite snuvig. Fram tills nu... Nu gör det riktigt ont i bihålorna, jag nyser, snorar, har huvudvärk och känner mig hängig. Vill inte vara förkyld just nu. Och på måndag tänker jag inte vara sjuk. Så är det bara.

Så nu försöker jag kurera mig så gott det går. Vätska och vila är väl säkra kort. Naturläkemedel bör ju undvikas av gravida och jag kan inte vräka i mig vitlök (då blir magen arg). Citron och honung har jag hemma. Men ingen ingefära. Och jag tänker inte gå ut i snöstormen för att handla!

Ettans första sovplats.

En gammal vagga som funnits i släkten så länge att ingen vet hur gammal den är. Vi gav den ett nytt lager färg då någon tidigare hade bestämt sig för att ha den röd och vi tyckte att den ska vara antikvit istället. Den här vaggan sov jag också i för snart 29 år sedan.

3 dagar kvar!

Nedräkningen fortsätter och nu är det bara tre dagar kvar innan det (förhoppningsvis) händer grejor. Det känns som jag borde "passa på" med en himla massa saker, typ städning och sånt trist. Men hur roligt är det att städa? Skittråkigt. Och idag har jag så himla mycket värk i ryggen och benen, säkert för att jag var igång så mycket igår. Jag vill mest bara dricka grönt te och slöa framför datorn. Och slå in ett par julklappar! Är faktiskt helt färdig med julklappsbestyren för i år. Möjligen att det kompletteras med en inramad bild på Ettan till hennes mormor och morfar senare men det är ju inget större projekt.

Har insett att jag har packat BB-väskan ganska full och ändå borde det få plats lite mer, som ombyte till maken, necessär och lite proviant i form av sportdryck samt godis. Jag som tyckte jag valde en bra väska! Får packa om den ett varv och se om det hjälper.

Idag håller jag dessutom alla tummar och tår att det går bra för Åsa som har begett sig till förlossningen. Lycka till!

Bara så ni vet.

Potter var bra. Och Ettan stannade i magen. Allt lugnt.

4 dagar kvar...

Nu är det bara helgen kvar känns det som. Jisses vad tiden rusar fram! Bara att hålla i hatten och hänga med på resan.

Idag ska jag åka till NTF och hyra babyskydd, har skjutit upp det tillräckligt länge nu känns det som. Sedan blir det sjukhuset en sväng (reumatologen - ej bebisrelaterat), lite julklappsshopping, middag med maken när han slutar och så ska vi se senaste Harry Potter!

Om Ettan bestämmer sig för att komma innan igångsättningen så blir det garanterat idag när jag har så fullt upp. Men det känns väldigt lugnt i magen just nu så jag är inte så orolig. Trots att jag har skojat med maken om att vattnet ska gå mitt i biofilmen (hu).

Vecka 12-38 - magbilder!

Vecka 38

Här kommer den sista ordinarie veckouppdateringen! Bara 5 dagar kvar sedan börjar nästa etapp av äventyret.

Om vecka 38 står det inte speciellt mycket intressant att läsa! För kvinnan är det normalt att boa och rensa, det känner jag igen. Det är också vanligt att känna ilande smärta när barnets huvud stöter emot muskler i bäckenbotten, det misstänker jag att jag har upplevt! Låter som en trolig förklaring till det jag känner ibland. Hormonet prostaglandin har till uppgift att tömma tarmen inför förlossningen och kan göra att mamman drabbas av diarré den sista tiden.

Barnet är nu fullgånget och redo för att födas!

Sova?

Sova, det är det där jag brukade göra på natten va? Har nått minne av det. Men inte natten till idag! Har vaknat flera gånger i timmen, skruvat på mig, varit för varm, för kall, obekväm, kissnödig och bara gravid. 03.20 stod jag i vardagsrummet och tittade på snön som föll en stund, det var fint. Men jag ville hellre sova. Fick nån timme till på morgonen men inte mer än så.

Jag var visst inte ensam om att ha en knasig natt, Hanna fick inte heller mycket sömn. Men hemma hos mig blev det inget nattligt bakande, som hos Clara!

Boa & jul

Jag boar för fullt här hemma! I alla fall de stunder när jag inte är upptagen med att vila mig i form inför förlossningen, vilket också är något jag tar på största allvar. Planerar gör jag också. Till exempel vad som ska handlas (borde fylla frysen och skafferiet) samt vad som ska packas i BB-väskan. Det är på något sätt lugnande att göra sånt här på dagarna.

Boandet består mest av att ställa i ordning i barnrummet, plocka undan, tvätta och tänka lite julpynt. För även om jag inte tänker pynta en hel massa i år så är det några måsten som ska fram, till exempel julstjärnan i fönstret och slingan på balkongen. Viktigt! Jag vill att det ska vara mysigt hemma men jag vill samtidigt inte ha för mycket grejor att plocka bort efter jul. Lugnt och avstressat ska det vara i år. Så granen skippar vi helt, det är mest en massa bök (speciellt eftersom katterna inte kan låta den vara).

Själva julafton firas som vi oftast gör, hemma hos mina föräldrar. Dit går vi efter lunch när vi ätit vår risgrynsgröt hemma. Där är det mysigt och avslappnat och bara mina föräldrar, min bror och mormor. Och så vi då! Vi känner oss hemma där och en annan fördel är att det är en 10-15 min promenad bort. Inget bökigt projekt att ta sig dit eller hem alltså.

Hur gör ni med julen i år, ni andra som väntar barn snart? Blir det att fira som vanligt (hur det nu är) eller gör ni nån specialvariant med tanke på bebisen?

En vecka kvar!

Om en vecka är vi förhoppningsvis på förlossningen vid det här laget, men inget är ju säkert! Dels kan förlossningen starta innan dess (fast det tror jag inte så lugnt som det känns) och sen så finns ju alltid risken att det blir fullt på förlossningen så vår igångsättning skjuts upp en dag eller två.

Har ni förresten noterat mina uppdateringar från Twitter i den grönaktiga boxen till höger? Den kan vara spännande att glutta på när vi åker in till förlossningen! Där kommer det nämligen dyka upp ett litet besked om Ettans ankomst för er som är nyfikna. Det går självklart även bra att följa mig på Twitter om ni finns där, annars får ni helt enkelt kika in i bloggen nu och då.

Lugnt.

Här är det lugnt! Nästan för lugnt. Fast Ettan har haft mycket gympa idag, det är alltid skojigt. Men jag som hade hoppats på att få en massa molvärk och känningar efter läkarbesöket i veckan har haft en helg befriad från sånt. Tusan. Hoppas att det ändå sker framsteg lite sådär i smyg så vi kommer en bit på väg innan igångsättningen.

8 dagar kvar tills nästa del i äventyret! Det känns... märkligt. Skönt att ha ett "stoppdatum" och samtidigt overkligt att redan nu veta att vi ska få barn den veckan.

Bakis utan att vara bakis.

Igår var vi på middag med vänner och kom hem nån gång strax före 01.00. Jag var ju självklart nykter men idag känns det som en klassisk "dagen efter" ändå. Så seg och trött! Jag sov såklart dåligt och det är tillräckligt för att knäcka mig antar jag.

Idag blir det lugnt och stillsamt. Ska gå hem till mina föräldrar och äta lunch, se lite skidåkning på TV (hurra för Vinterstudion) medan jag snällt väntar på maken som kollar på nån viktigt fotbollsmatch med pappa och brorsan.

Sen blir det myskväll med pizza till middag och minst tre filtar i soffan. Det har jag bestämt.

Ett ögonblick...

Idag har jag bloggat i den andra bloggen, om ett ögonblick som förändrade allt.

Spec.mödravården. tillväxtultraljud nr 6 och igångsättningsprat!

Nu har vi fått vårt datum för igångsättning, det känns jättebra. Efter dagens undersökningar och bedömning av mitt allmänna tillstånd så blev jag erbjuden igångsättning och datumet är satt till måndagen den 29/11. Jag kunde fått en tid nu till veckan också men valde att kämpa på tills jag nästan gått 38 fulla veckor, så det var mycket mitt eget beslut. I samråd med läkaren såklart! Mest för Ettans skull såklart, för då är hon ännu mer "färdig" men också i hopp om att kanske få en lite snabbare och smidigare förlossning.

Det visade sig nämligen att min livmodertapp redan är mjuk och Ettans huvud sjunkit ner i bäckenet med bravur, är visst riktigt lågt! Läkaren sa att det ser jättefint ut inför förlossningen och en bra bit är gjord redan nu. Hon påpekade dessutom att vi kanske inte tar oss till den 29:e utan det kan braka igång när som helst. Tydligen är det ganska vanligt att mammor med diverse kroniska sjukdomar föder lite tidigt, ungefär som att kroppen säger "nu får det vara nog". Men blir det igångsättning, vilket är mest troligt, så är det ju perfekt om jag hinner öppna mig lite grann före och så. Därför känns det bra att kämpa på ett tag till!

Gynundersökningen var förresten riktigt jobbig men läkaren sa att även den kan hjälpa till på traven och ha effekt på förloppet (motsvarighet till hinnsvepning).

Så, nu är det 12 dagar kvar helt plötsligt! Om det inte kommer in en massa akuta fall på förlossningen just då så är det 29:e som gäller (hon kanske inte föds den dagen dock, det vet vi ju inte). Oavsett hur långdragen förlossningen blir så får jag stanna på sjukhuset hela tiden tills Ettan är född.

Nu är det nedräkning! :)

Vecka 37

Jag är så spänd på eftermiddagens läkarbesök att jag nästan glömde att vi går in i ny vecka idag!

Barnet i vecka 37: Ökar i vikt fortfarande men växer inte särskilt mycket på längden. Förbereder sig inför förlossningen genom att träna lungor och lagra näring.

Om barnet inte ännu ligger med huvudet nedåt görs vändningsförsök i denna vecka. (Tur att Ettan har lagt sig rätt!)

Mamman i vecka 37: Den sista tiden blir många gravida kvinnor försjunkna och får svårt att sova. Livmodern sjunker och trycket på urinblåsan blir ännu större.

Svårt att sova har jag ju haft länge! Men det blir värre och värre det kan jag hålla med om. Kissa kan jag nog inte göra så mycket oftare än vad jag redan gör! Det är ett himla spring.

I övrigt står det mycket om förlossningsförberedelser och vikten av att inkludera pappan/partnern i alltihopa eftersom han/hon kanske känner sig utanför. Det hoppas jag att maken inte gör! Vi pratar mycket om det som komma skall och har diskuterat förlossningen så att vi båda känner att vi vet hur den andra tänker om olika situationer. Och maken vet precis vad som är extra viktigt för mig så han kan förmedla det om jag själv inte orkar. Vi tar det mycket som det kommer och ingen av oss är speciellt rädd för förlossningen även om vi självklart är spända och lite lagom nervösa.

Michelingubbens släkting?

Det är knepigt med vinterkläder när man är höggravid! Som tur är slapp jag köpa en vinterjacka för mina föräldrar hade den här jackan sparad och den är rymlig och bra. Jag ser ut som en stor puff med ben när jag är ute och går men det viktigaste är att inte frysa.

Benen var det lite värre med idag! Kan inte ha långkallingar under mammajeansen, det ryms inte. Och mina täckbyxor funkar kortare sträckor men de hasar ned hela tiden, eftersom jag har dem under magen, så ska jag gå en bra bit blir det skitjobbigt. Kör med benvärmare upp till knäna men mina stackars lår får frysa.

MVC - kontroll nummer 7 (35+6)

SF-mått: 33 cm. Tidigare mått: 24 cm (vecka 25+5), 28 cm (vecka 28+6), 30 cm (vecka 31+5), 31 cm (vecka 34+1).
HB: Inget nytt värde. Tidigare värden under graviditeten: 132, 129, 121, 115, 115, 112 .
Vikt: +5,5 kg sedan inskrivningen. Verkar ha fått en liten spurt på slutet! Frågan är om det är graviditeten eller pepparkakorna?
Blodtryck: 120/65. Tidigare värden: 115/70 (vecka 25+5), 110/60 (vecka 28+6), 105/70 (vecka 31+5), 110/65 (vecka 34+1).
Blodsocker: Inget nytt värde. Tidigare värden: 8 vid inskrivningen, 5,7 (vecka 21+5), 5,2 (vecka 28+6), 5,3 (vecka 34+1).
Barnets hjärtslag: Mellan 140-150 slag/minut.

Ettan ligger snällt kvar med huvudet nedåt och är nästan helt fixerad nu, barnmorskan bedömde huvudet som "ruckbart". Hon hade sjunkit ännu en bit och det var tydligen inte så konstigt att jag känner mycket tryck nedåt. Barnmorskan kallade henne för startklar, det tycker jag låter bra!

Detta var sista ordinarie besöket hos mödravården innan min förlossning. Nästa skulle ha varit om två veckor men då ska vi ju förhoppningsvis vara på förlossningen istället. Imorgon är det dags för besök på spec.mödravården, då får vi veta hur det blir!

Orkar inte se på TV.

Normalt sett är jag en sådan som gärna ser på tv-serier och filmer, det blir nog en stund nästan varje dag. Och jag har verkligen gjort det sedan jag blev sjukskriven på heltid! Perfekt tidsfördriv. Tills nu. Jag orkar bara inte se på TV varje dag. Tycker serierna är röriga och jobbiga och bryr mig inte om vem som är mördaren i CSI längre. Vill hellre spela Yatzy eller bara sitta och prata. Maken påstår att det är så vi kommer minnas den här sista delen av graviditeten! En himla massa Yatzy och fika. :P

God Jul Ettan

Jag slog just in Ettans allra första julklapp (hon får bara en av oss, det är mest för kul sådär) och när jag skulle skriva etiketten blev jag alldeles tårögd.

God Jul Ettan (fast hennes riktiga namn) - önskar mamma & pappa.

Det bara kom över mig som en våg... vi ska fira jul med vår dotter i år.

06.20

Vaknade alldeles onödigt tidigt idag men kunde inte somna om för jag var täppt i näsan och vansinnigt hungrig. Så nu sitter jag här och har redan avklarat frukost och lite annat. Hoppas på att snart bli jättetrött igen så jag får sova en stund för annars blir den här dagen lång och jobbig. Känner att min förkylning blivit lite värre dessutom och det tycker jag inte alls är bra.

Mina planer för dagen: sova lite mer, tvätta en massa, vila och bara vara. Blir jag rastlös kanske jag målar lite men det är inte alls säkert.

Vad gör ni idag?

Om natten.

Igår kväll hade jag några riktigt påtagliga onda sammandragningar och ganska mycket tryck nedåt med ilningar som följd. Fick stanna upp och andas igenom det men det gick över snabbt ändå. Det har fortsatt inatt också men med molvärk och mer konstant ont. Kanske Ettan som håller på att sjunka ännu längre ner eller till och med fixera sig? Eller så är det bara träning inför det som komma skall.

När jag vaknar sådär mitt i natten gäller det att försöka somna om illa kvickt! Blir jag minsta vaken och medveten så känner jag att jag är kissnödig och sen stör jag mig på halsbrännan. Ibland blir jag riktigt vaken och börjar grubbla på livets mysterier eller mer banala saker som en julklapp eller att jag borde städa. Är klockan sådär mellan 4 och 5 så är Ettan också vaken, det är hennes gympatimme (hurra?).

Fars dag

Jag hade tänkt smygfira maken på fars dag med en liten symbolisk present idag (en bok som jag har beställt), men den kom inte fram i tid så det blev en stor kram och några ord av uppskattning istället. Han känner sig kanske inte riktigt som en pappa ännu men han tar så bra hand om mig och då tar han ju hand om Ettan också. Vi behöver honom båda två! Världens bästa blivande pappa.

Barnkläder, detta eviga bekymmer...

Min lilla Etta har inte ens kommit till världen ännu men jag har redan lite problem ibland när jag shoppar kläder till henne. Det finns ju jättemycket fint sådär i allmänhet men jag har lite svårt för det där med opraktiska babykläder som hårda sömmar och stela tyger, byxor med "fötter", onödiga knappar och tröjor med huvor. Vad ska bebisen med huva till på bodyn/tröjan? De ligger ju bara ner i början, det måste ju bli knövligt. Och plaggen ska ju vara mjuka och mysiga inte hårda och skava med konstiga sömmar, knappar och dekorationer. Fötter på byxorna gillar jag inte för det förutsätter att fötterna ska vara nån slags standardstorlek, bättre med strumpor.

Mitt senaste exempel var när jag fick för mig att köpa en tröja till Ettan, typ fleece eller annat gosigt material som kunde vara ett extra lager under overallen om det blir riktigt kallt. Eller om det känns kyligt och dragigt inomhus. Tröjan skulle helst vara enfärgad, ha dragkedja* och vara utan huva. Det var inte enkelt. Det fanns gott om söta stickade koftor, ofta med dekorationer och alltid knappar. Hittade även ett par fleecetröjor med riktiga skräckexempel på färger och mönster. Kappahl blev räddningen till slut. Jag hade ju gärna kunnat tänka mig brun, grå eller beige tröja som passar till allt men det fick jag ge upp och valde en turkosblå tillslut.

Antingen är kläderna dyra eller så är dem opraktiska. Eller hemska i färgerna, oftast snuttegulliga, konstigt skrikiga eller jättedeppiga. De allra billigaste märkena verkar tycka att det räcker med babyrosa och babyblå alternativ. Suck suck suck.

Har ni hittat några guldgruvor när det gäller barnkläder? Fynda på Tradera är ju ett tips. Men om man vill köpa nytt då? Färgglatt och mysigt ska det vara, helst utan att kosta för mycket.

*Jag har svårt med knappar på mina egna plagg, eftersom jag är reumatiker och har stela fingrar. Så jag tycker det är skönt att undvika det på Ettans kläder också. Sen går det ju fortare och smidigare att klä av och på med dragkedja!

Smärta, halka, gnäll, skumtomtar, positivt, jul, bloggar och katter.

Fy farao vad jag har ont i ryggen! Hade tänkt ta mig iväg till Kappahl idag för det är medlemsrabatt, 25% på hela köpet men det struntar jag i. Dessutom har jag lovat maken att vara hemma och ta det lugnt. Han blir lite nervös numera när jag flänger och det får jag ha förståelse för! Det är ju hans graviditet också, även om den råkar sitta fast på mig. Och det har ju hänt att jag blivit strandad och fått ta taxi hem när jag har för ont för att röra mig. Sen har vi ju det där med halkan också... och det faktum att jag är jordens största klumpeduns (även som icke-gravid).

Men det här ska ju inte vara nån gnällblogg! Det blir ingen lycklig av. Så nu måste jag nog ta och skärpa till mig lite och fokusera på allt som är bra. För det är ju mycket!

Bra just nu:
- Att bebisen i magen snart ska vara bebisen utanför magen istället. Hurra vad roligt!
- Världens bäste make som orkar med mig fast jag är lite av en preggosaurus just nu.
- Alla fina och roliga bloggar jag läser.
- Varma sockar.
- Stora koppar te.
- Våra otaliga Yatzy-matcher vid köksbordet.
- Skumtomtar och pepparkakor. Herrejisses vad gott!
- Tända ljus.
- Sömn. När den väl kommer är den så underbart välkommen. Idag klev jag upp först 10. TIO! Ni hör ju på lyxen.
- Snön. Jag älskar den fram till februari sen får den gärna försvinna.
- Snart jul. Jag gillar jul. Det är så förbaskat mysigt. Och inte lär det bli mindre mysigt nu när vi får barn.

Sedan har jag ju sällskap här hemma av två lurviga kissegubbar som till hälften driver mig till vansinne men oftast är himla mysiga. Postade just ett par bilder på Sixten i detta inlägg!

Alla ni kanske inte känner till min andra blogg, eller min egentliga blogg kanske jag ska säga? Det är där jag håller till i vanliga fall. Och vill ni följa mig och Ettan även efter förlossningen så är det den bloggen som gäller sedan!

Vecka 36 börjar nu!

Har haft några riktigt sega dagar och börjar känna mig väldigt redo för att föda barn! Det är mysigt att vara gravid men det gör inget att den tiden snart är över faktiskt. Jag ser fram emot att få träffa min lilla Etta! Sen finns det ju andra fördelar som att kunna ta på sig skorna utan att kräkas, vända sig lite mer fritt i sängen och kanske slippa gå på toaletten var fjärde minut. Men jag njuter ändå! Jag lovar. Jag bara njuter lite extra av tanken på att det snart är dags.

Mamman i vecka 36: Nu står livmodern som högst och når ända upp till bröstbensspetsen. Det kan kännas som allt i kroppen är ihoppressat till max! För vissa kanske magen redan har börjat sjunka nedåt och då blir det bättre med plats. Livmodern trycker på urinblåsan och täta toalettbesök är vanligt.

Det är en bra idé att börja ladda mentalt för förlossningen men även fysiskt genom vila och till exempel äta kolhydratrik mat som pasta. BB-väskan kan vara bra att ha packad nu.

Barnet i vecka 36: Barnet väger ca 2200-2800 gram och längden är ungefär 45 centimeter kring denna vecka. De stora rörelserna börjar ersättas av mindre buffar från händer och fötter för nu börjar det bli trångt. Det går att få kontakt med barnet genom att putta lite på nån kroppsdel och kanske få "svar". Barnets hjärna är färdigväxt.

Ungefär tre veckor kvar till igångsättning.

Hur jag vet att jag är väldigt trött och sliten.

Fick en paket-avi i brevlådan men har inte orkat gå till ombudet och hämta det. Trots att det är ett spännande paket. Och mitt ombud ligger två gator bort.

Värk och trötthet är temat för dagen.

Inga fler shoppingrundor - tack.

Det börjar vara riktigt jobbigt att springa i affärer! Jag blir svettig, törstig, kissnödig, less, trött och får ont överallt. Som tur är har vi faktiskt köpt det mesta på vår inköpslista och såklart även annat som jag har kommit på att jag vill ha. Till exempel så unnade jag mig en ny pyjamas, tofflor och en tunika + leggings att packa ner i BB-väskan. Ska bli härligt att ta på sig nya kläder!

Tänker eventuellt köpa hem lite ersättning, det har vi inte gjort ännu. Fattas gör också badbalja med propp i botten och babyinlägg, som skall inhandlas på Biltema. Tack för tipset om att köpa en balja med propp, E! Jag hade inte tänkt på hur tungt och bökigt det blir att tömma den annars. Vi ska även hämta ett babyskydd som vi hyr från NTF samt ta hem nya vagnen som står hos Babyproffsen och väntar.

Annars är det lugna puckar. BB-väskan är påbörjad och barnrummet är nästan färdigt nu. Känns bra! Jag hoppas på att mest få vila och mysa de här sista veckorna. Tända ljus på mörka eftermiddagar och ligga under en filt med sparkande bebis i magen.

Några tårar en tisdag.

Sitter och läser bloggar som vanligt efter frukost och trillar in hos Joanna. Deras resa har berört mig så mycket och jag håller tummarna så de blir blåa för varje försök de gör. Nu kanske det är dåliga nyheter igen... och jag gråter en skvätt. För att jag vill så gärna att de ska få uppleva det som vi gör nu. Jag önskar att alla som så innerligt önskar sig barn i sitt liv skulle få det, på ett eller annat sätt. Oavsett hur vägen dit ser ut. Krokig, rak, lång eller kort.

"Du är värd alla tårar som trillat" skriver Hanna och visst är det så. Utan tvekan var det värt det. Varenda liten tår, varenda stund av smärta, alla behandlingar, allt hopp som dalat och tänts igen. Allt är det värt när det händer, hur det än händer.

För oss gick vägen via fyra kurer Pergotime, tre sprutförsök med Puregon och sedan IVF. Det tog oss runt 2,5 år. För andra ser det helt olika ut. Men längtan i hjärtat är säkert densamma. Och sorgen när det inte går vägen måste vara lika tung oavsett. Det gör så ont.

Sedan nådde vi målet.

Vårt lilla ofödda barn är som ett plåster över alla öppna sår som de senaste åren har rivit upp. Jag säger inte att hon finns till för att göra vårt liv bättre, utan att vår lycka över hennes blotta existens är så stor att den inte vet några gränser alls.

Älskade barn vad vi har längtat efter dig.

Andra bloggar om: IVF, barnlöshet, graviditet, gravid, barn, familj

En titt in i Ettans rum!

Det är inte riktigt färdigt där inne men det tar sig. Rummet var förut vårt kontor men är numera barnrum. En hel del IKEA-grejor har vi samlat på oss, som ni kanske ser! Men även en del saker från när jag var liten som Pelle & Maja till exempel, och även korgen på hyllan som det sitter en kanin och en elefant i samt smyckeskrinet som står bredvid. Vi har dessutom köpt oss en babyvakt, det blev en Topcom Babytalker 1020.

Värktabletter

Det är läskigt att läsa artiklar som denna i Aftonbladet idag. Verkligen hemskt om små pojkar drabbas på det viset av något som mamman tror är okej. Men varför gjordes forskningen bara på pojkar? Kollades flickor också men där fanns inga skador? Eller har de inte kollat det alls? Usch, det är rysligt att tänka tanken på att det jag stoppar i mig kanske skadar det mest värdefulla jag har - mitt barn.

Som tur är klarar jag mig rätt bra utan värktabletter typ Alvedon och Panodil de flesta dagar, och jag undviker det in i det sista. Trots att det egentligen är det enda jag, enligt läkare, får ta för lindra min reumatiska värk under graviditeten (ganska hög dos dessutom). Ja förutom kortison då. Där håller jag mig också lågt men blev övertalad att höja lite för min egen skull. En trött mamma med smärtor och inflammationer i hela kroppen är inte heller bra för barnet, enligt specialistmödravården. Jag litar på läkarna och även min egen magkänsla. Ofta leder det till någon slags kompromiss som jag hoppas är okej för både mig och Ettan.

Myslördag

Igår hade vi en riktigt mysig dag! Vi firade 6 år tillsammans och tog oss en dag på stan med lite fika, shopping (jag hittade till och med vinterskor - hurra), pubhäng och en mycket god middag på Rex. Jag drack en alkoholfri drink efter maten som fick mig att undra över varför alkohol behövs i drinkar över huvud taget, den var så himla god!

Sen tog vi en taxi hem (jag var trött i ryggen och fötterna) och spenderade kvällen med mys, film, Yatzy och godis. Vi har kommit in i en riktig Yatzy-period! Det är himla roligt just nu. Även om jag oftast förlorar. Filmen vi såg var "Remember me" som vi fått hemskickad från Lovefilm. Jag är med och buzzar en sådan kampanj just nu där vi fått testa fyra filmer gratis och vi har varit nöjda med hur det fungerat. Men jag tror ändå inte att vi kommer fortsätta med filmutskicken eftersom man inte får en chans att välja exakt vilken film som kommer härnäst. Jag vill ju ha olika beroende på dag och humör.

Hela lördagen var i alla fall sådär otroligt bra och det känns som jag har fått tanka en massa kärlek och skratt. De bästa av bränslen!

MVC - kontroll nummer 6 (34+1)

SF-mått: 31 cm. En bit under normalkurvan denna gång, men det var ju en annan barnmorska som mätte och de gör lite olika så det kan också påverka. Tidigare mått: 24 cm (vecka 25+5), 28 cm (vecka 28+6), 30 cm (vecka 31+5).
HB: 112. Tidigare värden under graviditeten: 132, 129, 121, 115, 115 .
Vikt: +4,5 kg sedan inskrivningen.
Blodtryck: 110/65. Tidigare värden: 115/70 (vecka 25+5), 110/60 (vecka 28+6), 105/70 (vecka 31+5).
Blodsocker: 5,3. Tidigare värden: 8 vid inskrivningen, 5,7 (vecka 21+5), 5,2 (vecka 28+6)
Barnets hjärtslag:Runt 140 slag/minut.

Fick träffa en ny barnmorska eftersom min ordinarie är sjuk och blir borta ett tag. Det kändes helt okej ändå och var skönt med en koll av värden och hjärtljud. Barnmorskan tyckte att Ettan låg precis som hon gjort de senaste veckorna, med huvudet nedåt, ryggen lite åt vänster om min navel och ben och armar till höger. Hon verkar ha bestämt sig att det är så hon ska ligga.

Jag fick även sammanfatta graviditeten lite och berätta om min förlossningsplan, tankar samt önskemål som hon antecknade av i min journal.

Nu är det bara en eller två kontroller kvar hos barnmorskan innan förlossningen!

Baby think twice

Som ett bevis på min otroliga intelligens ställer jag mig och målar lite i barnrummet efter frukost, trots att jag har haft sanslöst ont i ryggen i några dagar. Jag målar i golvhöjd, sittandes i skräddarställning, och även uppe mot taket, balanserande på en pall. Det är ett mirakel att jag inte föll och gjorde illa mig. Det enda som hände är att min rygg gör ännu ondare nu (duh) och jag har färg i håret. På något vis får jag faktiskt skylla mig själv.

Note to self: Skriv upp "måla väggar" på listan över saker du inte ska göra när du är höggravid.

Vecka 35

Välkommen vecka 35! Det är inte klokt att vi är där egentligen, men det känns hur bra som helst. Nedräkningen har liksom börjat på allvar nu när det är ungefär en månad kvar till igångsättningen. Hur spännande som helst! Sen så finns ju alltid möjligheten att hon väljer att komma innan vi hinner få någon igångsättning så vi försöker väl vara lite beredda på vad som helst.

Vecka 35 är veckan då jag ska packa BB-väskan och skriva klart förlossningsplanen. Så är det bara! Dessutom är det veckan då barnrummet kommer att ta form och det ska bli så kul att få greja där inne så fort färgen på väggarna har torkat (maken målar andra varvet just nu).

Om mamman i vecka 35: Viktökningen blir snabbare i slutet, ungefär ett halvt kilo i veckan och då går 300 gram till barnet. Det är vanligt att samla på sig vätska, få mer besvärande halsbränna och känsla av att magen är full. Det kan även vara svårt att hitta bekväma sovställningar och nattsömnen är oftast inte den bästa. Mer ryggvärk är också vanligt och även att mamman känner sig lättirriterad då det är svårt att vara bekväm och inget känns riktigt bra. Jag kan skriva under på allt, utom viktökningen som inte riktigt är sådär för mig. Tycker inte heller att jag samlar så mycket vätska.

Om barnet i vecka 35: Fingernaglarna har vuxit ut helt, benmärgen börjar producera röda blodkroppar och huden som tidigare var skrynklig börjar släta ut sig. Navelsträngen är ca 50cm lång och tjock som en tumme. Barnet väger kanske runt 2500 gram.

Slutligen bjuder jag på en bild från vecka 20 ungefär, bara för att det är lite kul att se hur mycket som har hänt sedan vi var halvvägs! Det blev så tydligt när jag tog på mig samma topp.

Den egengjorda vagnsmobilen

Små figurer från Japan fastknutna i ett snöre! Inte mer komplicerat än så.

Trött och törstig

Igår lyckades jag faktiskt göra en hel del nytta. Som straff är jag så trött och öm idag att jag knappt kan hålla ögonen öppna fast jag klev upp för två timmar sedan. Vill mest sova... och dricka vatten! Vad är det med denna otroliga törst? Är det fler som känner av den såhär mot slutet av graviditeten? Jag dricker och kissar, dricker och kissar, dricker och kissar i all oändlighet. Iskallt vatten ska det vara, är det minsta lilla ljummet så fyller det inte sin funktion.

Idag blir det en lugn dag.

Nytt VS begagnat

När jag blev gravid så tänkte jag att det inte var mycket som behövdes köpas nytt till bebisen utan det duger gott med begagnat och lånat. Men hur det än är så är det ju lite roligt att köpa nytt! Även om det inte är nödvändigt. En del saker har jag verkligen försökt hitta begagnat till bra pris, på till exempel Tradera, men inte lyckats. Bärsjal är ett sådant exempel där priserna alltid rasade iväg uppåt och det blev till slut lika billigt att köpa en ny när jag hittade på extrapris.

Jag gjorde en liten sammanställning om ungefär hur det är/blir för oss med inköpen, mest för mig själv men jag delar med mig till er också. Med begagnat kan jag mena lånat/ärvt, fyndat på loppis eller sådant som finns kvar sedan vi själva var små.

Nytt	Blandat, mest nytt	Blandat, mest beg.	Begagnat
Sittvagn	Filtar	Sängkläder	Liggvagn
Babysitter	Leksaker		Babygym
Skötväska	Kläder		Vagga
Spjälsäng	Inredning barnrum		Åkpåse
Bärsjal			Fårskinnsfäll
Babyvakt			Babyskydd (hyr)
Badbalja
Bröstpump

Det händer saker här hemma.

Vi har kommit en bra bit på väg med arbetet här hemma i helgen, det känns skönt! Nya kontoret är i princip klart och nu har vi börjat greja med barnrummet (som var kontor förut). Ikväll ska maken spackla och imorgon blir det målning. Sen ska vi bara skruva ihop spjälsängen och ställa i ordning. Jag längtar!

Igår hämtade jag upp lite saker från källaren som jag ska tvätta upp idag. Bland annat en babyfilt och ett täcke som finns kvar sedan jag och min bror var små. Kunde inte heller låta bli att ta upp två gosedjur, Pelle Svanslös och Maja Gräddnos hänger just nu på tork i badrummet med klädnypor i öronen! En liten trave böcker fick också följa med upp, ska kolla igenom så dem är hela och fina eller om någon behöver plåstras lite. Sånt jag kan roa mig med om jag blir rastlös! Det var bland annat "Emma tvärtemot" - min favoritbok. ;-)

Har även några små målningsprojekt på gång (i alla fall i tanken). Bland annat en liten sådan där klassisk trästol med förvaring som min morfar snickrade till mig när jag var liten. Den är i jättebra skick men har gulnat ordentligt och skulle må bra av någon slags ny yta.

Det verkar som jag har ett stort behov av att boa just nu! Skulle helst bara tvätta och pynta hela dagarna (och sova). Så upptäcker jag att det är 1:a November idag! Min läkare som har sagt att "det är jättebra om du orkar kämpa på hela November, sedan kör vi igångsättning". Vi är snart där och jag är så himla peppad. Till och med på själva förlossningen!

43 dagar kvar till ursprunglig beräknad födelse. Ungefär 30 dagar kvar till igångsättning.

En vinnare!

Nu har jag dragit en vinnare i min giveway och det blev hanna - grattis!

Shoppat... igen.

En sväng på Barnens hus idag gjorde oss lite fattigare men vi köpte mycket som vi verkligen behövde! Kudde till vaggan, mobilarm som man fäster på spjälsängen för att kunna hänga en sängmobil där, fästen till vagnen för att kunna hänga skojiga grejor där, två pyjamaser (det var två för 99kr - billigt), diinglisarna på bilden ovan samt en julklapp till Ettan. Hon får nog bara en julklapp av oss, lite symboliskt mest. Jag tror inte hon kommer minnas sin första jul eller ha så mycket glädje av en massa paket!

Bebisapotek

Nu har min beställning från Apoteket kommit och korgen som agerar "bebisapotek" har fyllts på ytterligare. Sedan tidigare hade jag egentligen bara rumpsalva, amningsinlägg och våtservetter där i. Nu finns även mjölkuppsamlingskupor, termometer, nagelsax, bröstvårtskräm, näsdroppar och bebis-tops.

Dessutom köpte jag en bröstpump som fått väldigt bra i tester och flera rekommendationer, en "Avent" från Philips. Hoppas den fungerar bra!

Spec.mödravården, vecka 34, tillväxtultraljud nr 5

Åh vilken härlig känsla det är att gå ifrån sjukhuset efter att ha sett min lilla tjej i magen och fått höra att hon mår bra. Det ger lite extra energi när det är jobbigt! Idag låg hon och slurpade fostervatten, kunde se henne gapa och till och med sträcka ut tungan. Sedan försökte hon få in handen i munnen men det gick ju åt skogen såklart.

Hon visade även upp sina "tjejdelar" om man säger så, det var väldigt tydligt allting. Såg även fötterna mycket tydligare än vad jag har gjort förr.

Ettan ligger nu med huvudet nedåt, precis som förut, och har sjunkit ner ännu en bit. Det stämmer bra överens med min upplevelse av att jag har blivit smalare runt den övre delen av magen men större längre ner. Hon trycker ganska bra nedåt och nu förstår jag varför jag är så himla kissnödig jämt! Min stackars lilla urinblåsa har inte mycket spelrum, den var alldeles ihoptryckt.

Vikten beräknades nu till 1840 gram, vilket är 16% under medel och helt normalt. Hon verkar följa sin egen kurva nu och jag hoppas att hon forsätter växa bra och inte dippar nått mer.

Tidigare viktuppskattningar:

• vecka 31: 1450 gram, -16%
• vecka 29: 950 gram, -22%
• vecka 26: 750 gram, -11%

Nästa besök blir den 17/11. Då ska vi bestämma datum för igångsättning - mycket spännande!

Vi Föräldrar

Beställde en prenumeration på tidningen Vi Föräldrar och har nu fått första numret + två premier. Vet inte om jag kommer vilja fortsätta med nån typisk "föräldratidning" men jag ger det ett försök med några nummer nu när det var så billigt.

Kaninen som vi fick har en skallra i sig, känns mjuk och go. På bilden sitter den på vår andra premie, en fleecefilt med stjärnor, som känns helt okej men jag ska tvätta upp den så den blir lite mysigare och inte luktar plast. Inte den finaste filten kanske men det är bra att ha extra!

Vecka 34

Sådär ja, då var en ny bild tagen och en ny vecka påbörjad. Det var inte läge att ha med hela mig på bild idag, man skulle kunna säga att jag har en dålig hårdag.

Barnet väger nu strax över 2kg och är i princip färdigt för att kunna leva utanför magen, bara lungorna som behöver lite mer tid.

För mamman är det vanligt att det kommer fler och fler förvärkar och rikligare flytningar (party hela dagen). En del kan ha svårt att skilja på flytningar och svagt sipprande fostervatten, då ska man fråga sin barnmorska!

Mina förvärkar är nu ganska ordentliga när de väl kommer. Har även varit med om att få några ganska tätt efter varandra sådär att jag började fundera på om något var på gång. Jag vill inte att det ska hända riktigt än!

Ungefär 5 veckor kvar till Ettan-leverans! Inte illa. Det känns inte alls länge men jag kanske hinner bli helt otroligt less ändå. För visst är det lite tungt en del dagar, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag får svårare och svårare att röra mig och promenaderna blir kortare. Värk har jag ganska ordentligt, speciellt i händer, rygg och ben. Men det går ofta att lindra med en varm dusch och lite Alvedon!

Nu ska jag göra lite nytta här hemma, med betoning på lite. Sen blir det en kort promenad till Preem för att hämta min låda med Apoteksgrejor som har kommit idag samt posta ett par paket. Efter det ska jag äta rester av gårdagens pastagratäng och sedan dra iväg på "Me&I" - kväll tillsammans med E och kanske nån till.

Glöm inte!

På söndag drar jag en vinnare i min utlottning!

Andra bloggar om: tävling, utlottning, giveaway

Föräldraträff nummer 4 och ont överallt

Idag var den sista föräldraträffen innan förlossningen (vi får möjlighet att träffas samma grupp vid 5 tillfällen under våren också, med våra bebisar). Vi pratade föräldraskap och amning, det var intressant att höra allas tankar som vanligt. Sedan fick vi information från BVC om de första kontrollerna där, vaccinationer för bebisen och sådant. Vi fick även information om hur vi kan förebygga plötslig spädbarnsdöd, läskigt att ens tänka på men viktigt såklart.

Sedan kom jag hem och har haft så himla ont i magen! Svårt att säga om det är i "bebis-magen" eller inte och jag är alldeles öm när jag tar på höger sida. Hoppas det går över snabbt. Det räcker så bra med ont i ryggen och ont i foten.

Dagens bästa: MMS som anlände till min mobil med ultraljudsbild och glada nyheter om våra vänners lilla bebis som ser ut att må bra och är beräknad några månader efter Ettan. Är så glad för er skull!

Om att inte riktigt fatta...

Tittar på en sådan där graviditets-nedräknare och ser att det bara är 50 dagar kvar till beräknad förlossning! Hinner ropa till maken "fattar du, kanske bara 50 dagar kvar", innan jag inser att vi har igångsättningen ungefär två veckor innan det där datumet. 50 minus 14... 36!!! Ungefär trettiosex dagar kvar. Tar fram kalendern och räknar dagarna för säkerhets skull. Och jodå, det stämmer ju fint. Inte för att det är utlovat nån bebisleverans just den dagen, men då drar i alla fall "äventyret" in i sin nästa fas. Kanske föds hon om 36 dagar, kanske 39 eller 42. Men så långt som till 50 dagar kommer vi inte innan kulan på magen har bytts ut mot Ettan i famnen.

Häftigt.

Förlåt alla grannar!

Om föreningen märker en drastisk ökning av varmvattenförbrukningen så är det nog jag som är boven. Det är så fruktansvärt skönt för min onda rygg och andra ömmande leder att stå där och låta varmvattnet skvala. Avslappnande och härligt. För att inte tala om hur bra det botar morgonfrossan som jag får när jag kliver ur sängen i vårt minst sagt svala sovrum. Brrr.

Men ändå: FÖRLÅT.

Apoteket i brevlådan

Ibland är jag så himla smart. Jag satt och skrev en lista med sånt som behövs från Apoteket (eller NÅTT slags apotek, det finns ju flera olika numera). Har nästan slut på järntabletter, Alvedon och Novalucol - inte bra! Behövde dessutom ansiktskräm och lite annat. Sedan kollade jag på inköpslistan till bebisen och insåg att jag lika gärna skulle kunna slå till på en bröstpump, en febertermometer (mjuk och böjlig till rumpan*), nagelsax till barn och vanliga näsdroppar (koksaltlösning i pipetter). Helt plötsligt hade jag en lång lista!

Då kommer genidraget - jag beställer på nätet! Fri frakt och paketet levereras till Preem dit jag har 5 minuters promenad. Jag har bra mycket längre till ett Apotek kan jag säga. Plus att jag fick sitta i lugn och ro och välja saker utan att oroa mig att det skulle vara slut på nått. Mycket annat nätshoppar jag men aldrig på Apoteket. Nu blev det ändring på det och det känns skönt.

*Har hört att örontermometer är himla fiffigt men först när barnen blir lite större, eftersom de har så trånga hörselgångar i början och då kan det vara svårt att mäta med en sån. Så vi börjar med en vanlig!

Loppisfynd

Fyndade ett Tummen babygym på loppis idag - hurra! Har tittat både på ett sådant och ett med spöket Laban men jag har varit för snål. De kostar runt 650kr att köpa nya och det svider lite i kassan. Men det här var i fint skickt, bara några små skavanker. Alla leksaker är kvar och dessutom ingick en tummen speldosa som egentligen inte hör till gymmet. Speldosan tror jag kostar runt 149-199kr bara den. Men nu fick jag allt för 250kr efter att ha prutat lite och känner mig mycket nöjd!

Övriga inköp blev två bodies och ett par byxor, för 40kr sammanlagt. Fina kläder som inte var nötta eller alltför urtvättade i färgerna.

Efter 42 minuter på loppisen hade jag fått nog av folk och trängsel så jag ringde efter skjuts. Det är lite farligt att vara ute och gå här nämligen! Det ligger ett lager snö på marken som gömmer alla hala fläckar.

Andra bloggar om: barnloppis, loppis, fynd, tummen, babygym, gravid

Matrekommendation för gravida

Jag är rätt säker på att den här fanns med på Livsmedelsverkets lista. Inte? Ooops - too late.

Pyssligt pimpande av tråkig mammatopp

H&M har bra bastoppar för gravida, jag har trivts superbra i mina! Men speciellt roliga är dem kanske inte. Så det här tycker jag var en kul idé! En god vän till mig gav mig den här toppen i present idag och hon har sytt på en jättefin applikation i form av ett egendesignat äpple. Vips så har jag ett mycket mer personligt plagg.

Kul tips till dig som kan sy (jag är själv hopplös på den fronten). Annars kan man ju även använda sig av märken som man stryker på.

Andra bloggar om: pyssel, gravid, mage, applikation, sy, vänta barn, H&M

Skötväska - Flexible streetbag från Everest

Insåg att jag inte har visat nån bild på skötväskan så här kommer den! Flexible streetbag heter den och märket är Everest. Bra med fack, rymlig och skriker inte "bebisväska". Skötunderlag följer med. Dessutom är den på extrapris just nu, i alla fall på nätet.

* Det lilla hänget med hjärtat har jag själv satt dit.

Andra bloggar om: skötväska, gravid, barngrejor, vänta barn, stadium, everest

Tack för trafiken!

Noterade en liten ökning av besökare och det är ju alltid trevligt! Välkommen hit ni som är nya. :)

Många av mina besökare trillar hit från andra bloggar så därför vill jag passa på att tacka alla som länkar till mig!

Flest besökare kommer från: plusresan.blogspot.com, minadrommarsbarn.blogspot.com, langtantillbarn.blogspot.com, langtaneftertresamhet.blogspot.com, omattlangtabarn.blogspot.com, asa1977.blogspot.com

Svårt efter vecka 30

Här kommer en lista med lite varningar i all välmening till er som är gravida och passerat vecka 30 (kan eventuellt vara bra redan innan dess):

• Ni har märkt hur svårt det börjar vara att ta på och av skorna va? Inte kul att böja sig över magen. Kom ihåg den känslan när ni är på stan och får för er att ni ska prova skor. Jag säger bara det.
• Att sätta sig ner på huk kan gå hyfsat bra. Men upp är en annan sak. Se till att lämplig medhjälpare finns inom räckhåll för dylika aktiviteter.
• Ni vet alla att ni inte bör lyfta för tungt. Var beredd att omvärdera vad tungt är. Måste ni ta i minsta lilla så kan det sluta med en sur gravid kvinna som får sitta på en kall bänk halvvägs hem från Coop med sammandragningarna från h-vetet.
• Se inte skräckfilm. Det var kanske kusligt spännande förut men tro mig, era redan knasiga drömmar behöver inget nytt material att arbeta med. Bäst att även undvika serier som typ CSI och Dexter. Mördare, blod och läbbiga typer = no no.
• Undvik pinsamma jag-sitter-fast-olyckor genom att komma ihåg att ni inte blir smalare om ni ställer er i sidled längre. Är det för trångt för att gå igenom rakt framifrån så är det kört. Gå därifrån.
• Håll lämpligt avstånd från spisen när mat ska lagas. Om det svider till lite på magen så kolla att ni inte brinner.
  
• Tappat ett örhänge? Kolla i klyftan. Det kanske ligger där bland smulorna.
  
• Grinig? Testa följande metod: Kissa, ät något, få dig en kram och ta en tupplur. Fungerar oftast. Även på bebisar så det är lika bra att få in taktiken redan nu.

Andra bloggar om: gravid, gravidtips, vänta barn

En till bild - vecka 33

Vecka 33

Nu är vi i 9:e graviditetsmånaden! Vilket kan kännas märkligt, för då borde det vara riktigt nära men nu är det ju så att graviditetsmånad 9 sträcker sig från vecka 33-36 (32+0-35+6). Så alltså är det i månad 10 som barnet vanligtvis föds. Inte utan att man känner sig lite lurad av allt det här 9-månaders snacket. ;-)

Om vecka 33 har jag läst att det är viktigt att försöka röra på sig fastän magen är tung. Jag försöker. Inte heller bör den gravida kvinnan äta alltför mycket utan ungefär 300 kalorier extra om dagen (utöver de vanliga måltiderna), vilket ska motsvara en tallrik fil, ett äpple och en macka. Livsmedelsverket tycker att jag ska äta fisk 2-3 gånger i veckan men det är mer en gång varannan vecka jag lyckas med det. Är ju ingen fiskmänniska! Tar Omega-3 som tillskott för att kompensera.

Barnet väger vi den här tiden runt 2kg. Det börjar vara trångt i magen nu! Bebisen kan se skillnad på ljus och mörker.

Den största skillnaden jag har märkt den senaste veckan är smärtorna, utan tvekan! Har mycket mer ont i bäcken och höfter samt väldigt svårt att gå längre bitar. Jag som ändå har kunnat promenera ganska bra tills nu och varit så glad över det. Nu får jag väl hålla igång genom att sittdansa eller nått!

Ungefär 6 veckor kvar till igångsättning.

Onsdag

Tänkte precis att "här blir det ingen snö idag, det är för varmt", men ack så fel jag hade. Snön vräker ner från skyn och gav mig just ännu en anledning att stanna inne idag. Egentligen skulle jag vilja göra bort lite shopping (mest på Barnens hus) men vi har ju ingen bil och gå är inte längre ett alternativ när det är längre sträckor. Skulle kunna ta bussen men då måste jag ändå bära det jag handlat en bra bit och det känns som att utmana ödet!

Jag gick nämligen till Konsum igår för att handla lite och höll inte på att ta mig hem med kassarna sedan. Fick otroligt ont i ryggen och riktigt hemska sammandragningar. En promenad som normalt sett tar 10 minuter tog säkert det dubbla. Eller mer.

Nä, jag får vänta tills maken har tid att ta bussen med mig eller tills vi kan låna päronens bil (vilket vi får göra nästan när vi vill, på kvällar och helger).

Idag blir det lugna puckar istället. Kanske ta mig an nått litet pyssligt projekt eller så bara dega. Försöka att hålla mig borta från nätshoppandet! Öva avslappning och andning vore ju en idé också, i alla fall är det en bra tanke. Ny vecka är det dessutom så strax kommer magbild och info om vecka 33.

Sagan om snickisarna

Nu har jag fått mig ett par snickisar som passar, hurra! Egentligen ville jag ha ett par som är skurna under magen istället för att gå tvärs över som dessa, tycker det är finare. Men jag nöjde mig med dem här eftersom jag lyckades buda hem dem ganska billigt på Tradera. Det är ett par från H&M i lite mörkare denim och de ser knappt använda ut. Smickrande? Nja si. Men praktiskt! De duger bara fint såhär i slutet av graviditeten. Jag känner mig verkligen ultra-preggo när jag har dem på.

De andra snickarbyxorna kanske har hittat ett nytt hem dessutom, det vore ju trevligt. Tråkigt att de ska hänga här till ingen nytta när någon annan gravid kvinna kan ha glädje av dem.

Bara så att ni vet...

Jag har placerat min blogg i Umeå på bloggkartan.se!

Föräldraträff nummer 3 och stor trötthet

Skjutsen till föräldrautbildningen sket sig (bil på verkstad), fick ta taxi i sista minuten. Lyckades på något mirakulöst sätt gå (halta) hem efteråt. En kombination mellan Alvedon, stödbälte, makens arm och hamburger-paus halvvägs skulle jag tro. Nu är jag trött, så trött, så trött. Sa jag trött?

Föräldraträffen var bra. Inte så mycket ny info (som vanligt) men en del tänkvärda råd och framförallt chansen att prata med de andra blivande föräldrarna. Vi är väldigt olika människor men delar ändå många tankar inför det som ska komma!

Vi fick också lite tips på massage. Med betoning på lite. Jag hade hoppats på nått revolutionerande trick eller nån superbra övning men det var väldigt basic och maken hade klarat sig utan instruktioner. Det enda oprövade var "skaka äpplen" som gick ut på att partnern tar tag i den födande kvinnans höfter och ruskar som om han/hon skulle skaka ner frukt från ett träd. Ingen jättehit.

En tupplur nu skulle sitta fint men jag ska härda ut tills ikväll annars stör jag nattsömnen.

MVC - kontroll nummer 5 (31+5)

SF-mått: 30 cm. Mitt på kurvan igen! Tidigare mått: 24 cm (vecka 25+5), 28 cm (vecka 28+6)
HB: Inget nytt värde idag. Tidigare värden under graviditeten: 132, 129, 121, 115, 115 .
Vikt: +3,8 kg sedan inskrivningen.
Blodtryck: 105/70. Tidigare värden: 115/70 (vecka 25+5), 110/60 (vecka 28+6)
Blodsocker: Inget nytt värde idag. Tidigare värden: 8 vid inskrivningen, 5,7 (vecka 21+5), 5,2 (vecka 28+6)
Barnets hjärtslag: 145-150 slag/minut.

Barnmorskan tyckte sig känna att Ettan ligger med huvudet nedåt och ryggen mot vänster sida.

Jag får även kolla ett urinprov hos barnmorskan varje gång jag är där. Det fixar man själv innan besöket med stickor som står framme på toaletten i väntrummet (ger det utslag så skickas urinprovet på odling, det är bara den första kollen man gör själv). HB och blodsocker kollas inte varje gång hos min barnmorska, utan ungefär varannan.

Färdtjänst nästa?

Vilken pärs! Hittills har jag tyckt att det har gått ganska bra att vara ute och promenera så länge det inte har varit för stressigt eller långa sträckor. Men idag... aj aj aj aj aj. Jag tog mig till barnmorskan i morse för min koll (30 min promenad enkel väg i preggo-tempo) men höll knappt på att ta mig hem igen. Det "fastnade" i mitt bäcken hela tiden och sista biten kunde jag inte lyfta vänsterbenet ordentligt utan liksom släpade det efter mig. Och så ryggen, och högerfoten... vilken cirkus.

Egentligen skulle jag ha gått samma rutt en gång till idag (har föräldragrupp på samma ställe i eftermiddag), men min underbara mamma kommer och skjutsar. Lättnad.

BB-väskan & vad som gäller på förlossning/BB

Åsa undrar om vi har börjat packa BB-väskan och det har vi inte. Jag skulle tro att det dröjer nån månad till innan jag packar den. Men däremot har jag börjat fundera lite på vad som skall vara där i och om det är något jag saknar. Det är ju lite olika på olika sjukhus vad som behövs tas med och inte. Här kommer listan vi har fått från vårt sjukhus (NUS - Norrlands Universitetssjukhus i Umeå):

Viktigt:
- Legitimation
- Blodgrupperingssvar (vi får ett papper hos barnmorskan)
(Journal behöver vi inte ta med, den finns i ett datorsystem som de har tillgång till)

Övrigt som är bra att ha med, enligt brevet från förlossningen:
- Födelseplan
- Egna vetepåsar och eventuell TENS-apparat.
- Musik (CD-spelare finns i rummet).
- Mössa samt några klädesplagg till barnet.
- Blöjor, barnolja och tvättlappar (man får dock en babybag med lite prover som räcker just i början).
- Kläder till mamma för ett par dagars sjukhusvistelse. Jag tänker mjukisar och skön pyjamas!
- Hygienartiklar till mamma. Jag vill inte glömma läppbalsam, hårsnoddar, ansiktskräm och tandborsten. Parfymfria duschgrejor är bra att ha, samt tjocka bindor.
- Mat och dryck till partnern under förlossningen, det finns dryckesautomat och mikro. Han behöver även mynt till kaffeautomaten. Mamman får mat av sjukhuset. Det finns ett café i samma hus med mat som går att köpa och ta med till avdelningen.
- Penna

Annat som jag tänker ta med (som inte står med på listan vi fick):
- Mobiltelefon + laddare (går jag oftast inte hemifrån utan ändå men det får stå med)
- Inneskor/tofflor
- Bebisfilt och första gosedjuret
- Kamera + laddare/batteri
- Sportdryck & godis till förlossningen
- Amnings-BH plus inlägg
- Bärsjal
- Bok (med tanke på eventuell igångsättning kanske jag får ligga inne länge och mest bara vänta). Kanske en kortlek också.
- Massageolja
- Den tjocka anteckningsboken jag har skrivit i sen vi började "längta barn" och där jag skriver om graviditeten. Förhoppningsvis orkar maken skriva lite under förlossningen om det blir lugnt. Annars blir det efteråt.
- Ombyte till pappan. Han får förhoppningsvis stanna i alla fall den första natten och vill säkert byta om efter förlossningen.

Om BB:
På BB-avdelningen får vi använda egna mobiltelefoner. Pappan får övernatta så länge det finns plats, men om många föder samma dag är det inte säkert att det går. Föräldrarna förväntas själva sköta sitt barn, speciellt om pappan får stanna över natten.

Pappa och syskon är alltid välkomna på BB. Övriga besökare får komma mellan 18-19.30.

Andra bloggar om: BB, förlossning, BB-väska, gravid

Lite shoppat

Dagens inköp blev inte så storslagna men jag fick stryka över några punkter på min lista i alla fall. Inhandlade 2-pack pyjamasar med Smurfarna på (till Ettan) och en pyjamas (av typen randiga tights och lång tröja) till mig själv också som jag tyckte såg skön ut! Den får nog åka med till BB för den går absolut att sova i men är ändå presentabel. Och så hade den knäppning ända ner på magen framtill så den underlättar amningen.

Köpte även våtservetter bara för att det var extrapris på några ekologiska som ska vara snälla mot babyns hud. Får se vad vi tycker om dem senare! Köpte även ett pack tjocka bindor att stoppa ner i BB-väskan.

Höstfredag och hormonsvallningar

Ute skiner solen, himlen är blå och av gårdagens snöoväder finns inte många spår kvar längre. Istället är det en vacker höstig fredag, om än något kylig (+2).

Jag sov gräsligt dåligt inatt men tog igen det på morgonen istället, klev inte upp förrän vid 10 (räknar ej toabesök). Hade svårt att komma till ro igår för av någon anledning var jag ledsen mest hela dagen. Grät i omgångar och tyckte lite synd om mig själv. Kanske var det för att jag äntligen hade en lugn dag och då kom alla känslor till ytan som har fått vara på paus ett tag.

Grät för att jag är så ensam, för att det gjorde ont i ryggen, för att jag såg ett sorgligt avsnitt av en tv-serie, för att maken inte har tid med mig (pga renoveringen), för att vi renoverar just nu över huvud taget, för att det är stökigt hemma och jag inte kan göra nått åt det (renovering igen), för att jag inte kan hjälpa till med den idiotiska renoveringen, för att jag snart ska ha barn och inte har köpt nån kudde till vaggan (jag sa inte att det var logiskt) och för lite annat smått och gott. När maken tog sig tid att prata en stund på kvällen så bölade jag bara vilket resulterade i hemsk nästäppa som gjorde att jag inte kunde sova efteråt. Och huvudvärk.

Gravidhormoner? Jag?

Idag är det en ny dag och jag har inte tänkt gråta några floder. Måste gå och handla lite frukostvaror för i skåpen är det tomt. När maken kommer hem ska vi gå och äta på vår lokala grillsylta för tydligen ska han ha kebabrulle till middag och inget annat. Sedan blir det en lugn kväll hemma hos goda vänner med lite sällskapsspel och säkert massa trevligt snack. Det ser jag fram emot!

Det snöar!

Nu kommer snön och jag är inte alls förvånad. Hade den känslan när jag var vaken med benkramp och sammandragningar i natt. Varm som en kamin var jag också.

Det är något i luften som känns annorlunda precis innan det ska snöa, jag behöver inte ens vara ute för att känna det. Det är ännu lite för varmt för att snön ska stanna på marken men den är fin i luften i alla fall.

Idag hade jag tänkt göra ingenting. Jag har varit i behov av en lugn dag utan måsten eller känna att jag ska promenera iväg nånstans men den senaste veckan har det varit nånting hela tiden. Men inte idag! Nu blir det benvärmare, kofta, filt och massor av te. Har känt mig lite smått hängig och vill inte bli sjuk så jag ska försöka kurera mig.

Och så var det ju det där med snön. Ända sedan jag var sex år har jag fått en släng av feber när första snön faller. Samma sak varje år. Jag är som en vandrande väderstation.

Såhär kanske Ettan kommer att se ut...

Eller inte! Men lite småroligt var det i alla fall att skapa ett bebisfoto genom att "morpha" ett foto av mig och ett av maken. För det är ju en av de riktigt stora och spännande frågorna! Hur kommer vår lilla Etta att se ut egentligen? Vem blir hon lik? Får hon mina ögon och makens näsa eller kommer vi inte alls att se delar av oss själva i henne?

Vill ni testa att morpha fram en bebisbild så klicka här.

Väldigt stora snickarbyxor

Jag budade hem ett par gravid-snickisar på Tradera för 62 kr. Billigt! Fick hem dem idag och måste erkänna att jag ser ut som en clown eller nått liknande för de är väldigt stora. Tänkte att storlek L säkert blir bra nu när jag ska vara som störst den sista tiden. Låt oss säga såhär: jag kan bli väldigt stor både här och där utan att behöva bli byxlös. Det är inne med baggy va?

Uppdatering: Det går bara inte. Får nog hitta ett nytt hem till dessa byxor. Nån som vill köpa ett par snickisar för en billig peng?

Mer om mina känslor inför förlossningen

Hanna frågar hur det känns efter beslutet att det blir igångsättning när jag har gått 38 veckor, och det kanske ni är fler som undrar eftersom jag inte skrev så mycket mer om det i måndags. Hur som helst så känns det bra! Jag har varit medveten om att både snitt och igångsättning är ganska troliga utgångar eftersom jag har den sjukdom jag har. Blir mina leder alltför dåliga så kan det fortfarande bli så att snitt bedöms som det bästa för mig. Men jag är jätteglad att det i första hand talas om en igångsättning, då får jag kanske ett försök till en vaginal förlossning och det vore det bästa om det fungerar.

Tanken är att jag ska få bästa möjliga chans att orka vara mamma efter förlossningen. Därför kan ett par veckor göra stor skillnad för mig som blir sämre och sämre hela tiden (utan mina mediciner). Så fort jag har fött kan jag få mer hjälp med min egen hälsa. För mig var det viktigast att vi bestämde oss för att vänta tills Ettan är riktigt färdig, jag vill inte riskera något i onödan. 37 veckor var okej enligt läkaren, men 38 ännu bättre. Så då siktar vi på 38.

Jag känner att ett snitt också är helt okej och är inte orolig ifall det skulle bli så. Vid det här laget är jag van att inget riktigt går som tänkt! Så jag ställer inte in mig för mycket på saker och ting. Ettan kom ju inte till på naturlig väg så det är ingen chock ifall hon inte kommer ut den naturliga vägen heller. Det blir så bra ändå. Det viktigaste är att vi får må så bra som möjligt, hela lilla familjen.

Jag & kulan

Vecka 32 - here we go!

Om vecka 32 har jag läst att bebisen väger någonstans mellan 1,5-2kg. Då är Ettan ganska normalstor nu med andra ord, eftersom hon uppskattas väga ungefär 1450gram. Nu ligger hon troligen och tränar sina lungor genom att andas in fostervatten, vilket ofta leder till hicka. Jag tror att jag har känt hickan ett par gånger men inte så tydligt ännu. Det ska kännas mest från barnets rygg så genom hickan kan man få en uppskattning om hur barnet ligger.

För mamman är det inte ovanligt att drabbas av trög mage eller förstoppning. Det kan bero på progesteron (ett hormon) som påverkar tarmrörelserna, att man är mer stillasittande, äter järntabletter eller att livmodern trycker på tarmarna. Eller kanske en mix av alltihop! Hjälpen är att dricka mycket, äta fiberrik mat och röra sig (så gott det nu går).

Det här med trög mage är något jag definitiv känner av! Hade mycket så i början av graviditeten också, i kombination med kraftigt illamående, och nu är det delvis tillbaka. Precis när jag börjat känna hunger igen och må ganska bra så slår det till. Nu mår jag ofta dåligt efter jag har ätit (igen) och det känns som jag har mat upp till örsnibbarna. Små portioner hjälper något men jag är ju så hungrig, så jag har svårt att begränsa mig och sen ångrar jag mig efteråt.

Känner av fler sammandragningar nu och de gör oftast ganska ont. Kommer mest när jag är ute och går eller på natten.

Nu är det 62 dagar, eller 9 veckor, kvar till vårt ursprungliga förlossningsdatum. Imorgon är det precis två månader, på datumet. Men eftersom det troligtvis blir igångsättning efter 38 fulla veckor så har vi kanske bara 7 veckor kvar. Det är inte så gräsligt mycket!

Babysittern har kommit!

Nu ska jag bara få vissa lurviga medlemmar av hushållet att förstå att den inte var en present till dem. Jag önskar mig själv varmt lycka till med det uppdraget.

Vi är för övrigt nöjda med servicen hos Barabus! Väldigt snabb leverans. Däremot hade dem inte uppdaterade bilder i produktbeskrivningen så den stolen vi fick är den nyaste varianten, i andra färger och med andra leksaker än den vi trodde att vi beställde. Jag har påpekat det så dem ska ändra! Men för oss gjorde det ingenting.

Tack Fru Mju!

Den lilla börsen jag vann hos dig har kommit och den är verkligen jättefin! Kommer säkert till god användning.

Kika in Fru Mjus blogg, eller varför inte kolla in de nya börsarna hon har sytt och köpa en egen? Ni hittar dem här.