Om veckan på sjukhuset.

Från måndag natt (när hon föddes) till onsdag förmiddag låg vi på BB. Där var det fokus på att få amningen att fungera vilket den inte riktigt ville göra. Jag blev stressad av alla olika tips jag fick av personalen! Inget sammanhängande alls. Ettan var lite trött och ville inte alltid vara så engagerad vid bröstet. En del klämde och drog i både mig, mina bröst och stackars Ettan. Beslut togs att stödmata med ersättning ur kopp, bökigt! Maken skötte det snyggt men trots det så var det svårt att få till. Hon skulle matas var tredje timme. Och personalen hade tusen åsikter om det också kan man säga. Det är väl deras jobb men jisses vad ostrukturerat det var! Vissa var bara jobbiga på riktigt, som hon som stormade in mitt i natten och tände alla lampor för man kan minsann inte amma och byta blöja i halvskum belysning! Går inte.

På onsdag förmiddag testade jag att ligg-amma henne. Hon var trött, kanske alldeles för trött, för helt plötsligt glömde hon av att andas och blev blå. Och då menar jag blå. Det var hemskt! Men hon återhämtade sig snabbt. Läkaren kikade på henne men kunde inte se något fel utan trodde bara att hon behövde mer tid på sig att få till tekniken med att amma-andas-amma-andas. Han ville vara säker på att inget annat var på g så han skickade ner oss till Barn 4 för övervakning i vad som var tänkt att vara ett dygn.

På barn 4 var personalen helt fantastisk. Men det var jobbigt att vara ifrån Ettan på natten då vi fick sova på BB innan vi fick ett rum på Barn 4 istället. Vi gick dit för amning var tredje timme och försökte sova där emellan. Dagarna spenderade vi i varsin stol vid hennes säng. Många tårar blev det från en trött och sliten mamma som mest bara ville ta sin bebis och gå hem, men jag var såklart tacksam för att vi fick hjälp.

Ettan fick inget mer andningsstopp men visade sig ha lite feber och en sänka som påtalade att en infektion kanske var på gång. Dessutom började hennes öga att svälla och det bara forsade ut var ibland - läskigt och jobbigt! Beslut om att sätta in antibiotika togs på torsdagen, mest för säkerhetsskull. Bevakningen fick också vara kvar som säkerhetsåtgärd, men inget tydde på att Ettan var allvarligt sjuk utan mer att hennes lilla kropp kämpade mot någonting som gjorde henne slö. Hennes bilirubin var något högt vilket gjorde henne gul i färgen och säkert ännu tröttare också.

Vi fortsatte stödmata och amma (så gott jag kunde). Istället för kopp blev det flaska och den fungerade perfekt! Ettan fick även en napp som hon visade sig digga stenhårt. Lite extra tröst kan man behöva när man är liten och på sjukhus!

På fredagen fick vi äntligen ta in henne på vårt rum över dagen. Natten fick hon vara på salen som vanligt. Fortfarande hade hon övervakning av andning och hjärta.

På lördagen fick vi ta bort hennes övervakning på dagtid och sedan behålla henne på vårt rum över natten (med bevakning). Gissa om vi flög upp varenda gång maskinen ens gjorde ett litet pip eller brum? Inte så avslappnande men det var ett steg i rätt riktning att slippa salen. Vi tog beslutet att ta bort ersättningen och helamma istället. Fungerade bra!

Söndagen flöt på mest i väntan. Inga direkta beslut togs men provsvaren var väldigt fina och hoppet började stiga om hemgång.

Måndag - hemgång på permis! Ettan vägde 2477 gram och hade en sänka på 10, precis inom gränsen för normalt. Fortsätter med dagliga besök för antibiotika.

Idag, torsdag 9/12 var det utskrivning. Nu väger hon 2541 gram och sänkan var nere på 6! Frisk bebis!

Nån stor infektion i blodet eller så har aldrig kunnat fastställas, mer troligt var det en lokal ögoninfektion som orsakade hennes bekymmer. Andningsproblemen var tillfälliga och inget som läkarna tycker vi ska oroa oss för nu när de har övervakat henne så länge och inget galet har skett.