Om att veta eller inte veta

Innan vi över huvud taget försökte bli med barn, på den tiden då hoppet fanns att det "bara skulle hända", så var jag säker på så många saker. Jag ville till exempel absolut inte veta vilket kön barnet har innan. Det hörde på något vis till "naturens mysterier". Och kanske är det just för att naturens mysterier inte blev så inblandade alls i hur graviditeten blev till som gör att jag har ändrat mig? Kanske är det att jag har väntat så oändligt länge att allt jag kan få veta om miraklet i magen bara känns positivt. Det blir verkligare.


Om könet syns på rutinultraljud så vill vi veta! Precis som jag vill veta allt annat som de kan se. Könet spelar absolut ingen roll för oss och vi blir lika glada vilket som. Det säger ändå väldigt lite om vem som egentligen är där inne - för det är ju den stora överraskningen.


Om könet inte syns på rutinultraljudet så kommer vi nöja oss med det. Vi kommer inte att boka in något extra ultraljud bara för att få veta. Får vi veta så kommer inte det att leda till några plötsliga inköp av en massa könstypiska kläder/saker heller! Det är inte riktigt vår grej, men det kanske ni redan har förstått.