Har jag missat nått nu igen?

Har börjat få små kommentarer från mindre kända och okända personer. Sådär som man säkert får vänja sig med nu när magen syns ganska väl. Och oftast är det ju bara trevligt. "Men oj, väntar ni barn? När kommer det? Vad kul" - Inga konstigheter alls! Bara roligt, för det mesta.

Men så kommer det ibland kommentarer där jag undrar lite hur folk tänker... Till exempel att "då blir det för er att flytta till större nu då" och "nu klarar ni er inte utan bil längre". Har jag missat nått? HUR mycket plats behöver en bebis egentligen enligt dessa människor? Vi bor i en 4:a för tusan, och har ett helt rum som bara väntar på bebisen. Dessutom bor vi ett jättefint område med skogen bakom knuten, massor av parkytor och lekpark på gården. Vi flyttade hit mycket för att vi kände att här kan vi starta vår familj. Men jag är övertygad om att vi hade haft det jättebra i vår förra lägenhet också, på 55 kvm. En massa yta är väl för tusan inte det viktigaste?

Sedan det där med bil... Visst, det finns stunder då det hade varit skönt med egen bil men vi prioriterar inte det just nu eftersom vi inte tycker att det är ett måste. Säkerligen kommer vi så småningom bli väldigt sugna på att ha bil, speciellt när vi börjar få lite större barn. Men vilken bebis kräver att bli skjutsad hit och dit för jämnan? Vi har bil vi kan låna i princip när som helst (för att storhandla tex, vilket vi just nu gör på cykel), det finns fötter, cykel, buss och faktiskt även taxi om det krisar. Hade vi inte haft mina föräldrar så nära oss och inte kunnat "dela" bil med dem så hade det kanske varit annorlunda. Men nu har vi det gott. Utan egen bil. I Norrland*. Tänka sig.

*Det är ju såklart skillnad på var man bor när det gäller behov av transporter. Vi bor i en medelstor stad och har nära till allt. Trots detta är det ganska avvikande att inte äga en bil här, jag tror inte vi har några vänner som inte gör det faktiskt.