Igår kväll (ca 23.55) fick jag en väldigt tydligt buff i handen som vilade på magen. Det är första gången jag känt nått utanpå magen som utan tvekan är Ettan. Härligt! Eftersom jag har moderkakan i framvägg så blir det ju lite svårare att känna sparkar och rörelser, dem dämpas hela tiden. Men det blir allt tydligare och oftare så om några veckor till ska säkert pappan lyckas få känna lite action också. För det är en livlig bebis jag har i magen!
Andra bloggar om: bebis, gravid, graviditet, barn
Vad spännande! Och det blir väl lite mer tydligt för S också, att det faktiskt är en bebis därinne! Att HAN kan känna något också liksom. Jag tycker lite synd om papporna ibland, de är ju lite ...utanför.. liksom. Men nu får S vara med mer! :)
SvaraRaderaÅåh vad roligt :) Det är ju toppen :)
SvaraRaderaHär väntar jag också på att det ska bli mera liv utanpå magen så mannen också får ta del, ännu har jag bara själv lyckats fånga sparkarna... men snart så :)
Kramar
Åh vad mysigt!
SvaraRaderaJag är som vanligt dålig på att kommentera men läser varenda ord!
Ååh vad härligt :) Har varit otroligt blogginaktiv den senaste tiden och det blev ju himla kul att börja läsa runt och höra att Ettan nu hör av sig med besked :)
SvaraRaderaHoppas att det ska kännas bra för dig med sjukskrivningen fram till BF, kanske kan det bli bättre med magen och ätandet när du får ordentligt med lugn och ro :)
Oh jag vet precis hur du känner dig. Har också moderkakan i framvägg och nu är sparkarna ordentliga men dova. Känns som nervryckningar ibland. Men i vecka 22 fick samuel känna första sparken så håll ut! :)
SvaraRaderaKan tipsa om emmaljunga citycross. Nitron kan bli svår när de blir vinter och all den här snön. Men sen beror de helt enkelt på vars man ska gå nånstans. :) Men vi var också inne på nitron. Det är riktigt snygg!
kram