Vecka 17

Nu börjar bebisen öka ordentligt i vikt och samla på sig underhudsfett. Det är ganska häftigt hur mycket de växer på så kort tid! Tydligen är det vanligt att mamman blir mer hungrig kring den här tiden och att magen börjar bli ordentligt rund. Det sista stämmer ju i alla fall!

Har fyndat en spjälsäng till Ettan på IKEA för 299kr! Det är Hensvik (kostar vanligen 895kr)som nu är på REA! Precis den sängen jag ville ha. Tur att svärfar jobbar i närheten av ett IKEA och kunde ila dit på lunchen, då fanns det bara två kvar. För här i Umeå är det helt IKEA-fritt tyvärr. Egentligen är det ingen panik med inköpen med ett sånt erbjudande kunde jag inte stå emot.

Idag var även min sista jobbdag. Det känns lite tråkigt men är också lite av en lättnad. Det börjar vara riktigt jobbigt med min kropp som ständigt värker. Nu får jag lite semester innan jag måste ta itu med a-kassa, arbetsförmedling och förlängning av sjukskrivning. Ska njuta och äta en massa melon! Min nya grej.

Andra bloggar om: gravid, IKEA, inköp, spjälsäng

Vecka 16 - magbild och babbel

Trots total avsaknad av viktuppgång så blir magen större och större. I lite pösiga kläder är det kanske inte helt uppenbart att jag är gravid (kan lika gärna se lite småtjock ut om magen) men i ett tight linne som på bilden så är det ganska avslöjande numera. I alla fall för dem som känner mig! Viktnedgången har dessutom gjort så jag tappat lite hull i övrigt och magen har blivit ännu tydligare.

Men nu får det gärna vara nog med viktnedgång! Inte för att jag vill rasa iväg uppåt heller men det känns onödigt att tappa mer nu. Måste ju få lite mer energi till mig och Ettan! Det här sovandet i tre-fyra timmar nästan varje eftermiddag är inte så roligt men jag kan verkligen inte hålla mig vaken. Jag blir helt ofokuserad, ögonen vill bara stänga sig och allt känns "luddigt" runt omkring mig. Får se hur det blir när jag slutar jobba halva dagarna för på helgerna går det ju oftast lite bättre, när jag får maska runt i mitt eget tempo på förmiddagen och sova ut.

Ute är det sommar och det känns som den bara rullar förbi. Mina tankar är på helt annat håll. Juni är nästan slut redan och jag har inte ens köpt nya sandaler som jag hade tänkt göra redan i Maj. Jag ska ta uti med njutandet och försöka att inte bara vara trött och hängig - det lovar jag mig själv. Men tidigast på torsdag.

Andra bloggar om: gravid, vecka 16, magbild, IVF

Midsommar

Hoppas ni får en fin helg allihopa! Jag ska fira i lugn och ro med god mat och trevligt sällskap. Förhoppningsvis kan jag få må lite bättre än vad jag har gjort under veckan. Ska försöka koppla bort det tråkiga som snurrar i huvudet (och kroppen). Mycket sömn och några glada skratt borde ju kunna bota det mesta, i alla fall gör det knappast saken värre.

TREVLIG MIDSOMMAR!

Om pappor och mammor på MVC

Jag tycker det är jättetråkigt när jag läser om pappor som känner sig utanför på MVC, eller barnmorskemottagningen som vår till och med kallas, under graviditeten. Till exempel den här texten av Calle Schulman som berör missfall men även handlar om det väldigt tråkiga bemötande han fick under graviditeterna. Att inte ens bli uppmärksammad. Jag hoppas att det inte är så överallt! Och jag hade nog bytt bort en barnmorska som betedde sig så. Pappor behöver också få vara med, precis som den andra mamman i de fall där det finns två. Partnern, helt enkelt (om man nu har nån).

Vår kallelse till inskrivning hos barnmorskan var adresserad till oss båda. Hon talade om i telefon innan att mötet även var riktat till den blivande pappan och att vi båda har rätt att vara lediga från jobbet för att gå på kontrollerna under graviditeten. Under mötet var säkert de flesta frågor riktade till mig men absolut inte alla. Det gavs information som vi båda fick ta ställning till, tex om vi ville gå i föräldragrupp. S fick även en lista på lästips för blivande pappor, med böcker i lite olika teman. Barnmorskan frågade honom om hans upplevelse av graviditeten så långt.

Efteråt minns jag bara att jag hoppades att de som är två mammor får samma bemötande. Att det finns listor med lästips även för den som ska bli mamma men inte är gravid och att de får samma frågor och känsla av att höra dit. För i boken vi fick med oss hem är det mycket "mamma" och "pappa" snack. Istället för mamma och partner som jag tycker det skulle kunna heta.

Andra bloggar om: mamma, pappa, MVC, barnmorska, gravid

Vecka 16

Ja då var det ny vecka igen - hurra! Lika trevligt varje gång. Magen har hamnat i en växtspurt tror jag, blev märkbart större på bara några dygn. Det är mysigt men lite ovant, hajar till när jag går förbi en spegel. Kräks fortfarande på regelbunden basis och mår pyton varje dag. Vikt: -3 kg sedan inskrivning på MVC. Är väldigt trött och misstänker att jag måste börja ta järntabletter varje dag, har hållt mig till varannan dag med tanke på magen.

Hos Vårdguiden står det bland annat följande om vecka 16:

• Barnets fingrar och tår är tydliga (tycker vi såg dem bra redan på ultraljudet senast).
• En del börjar känna sparkar/rörelser från fostret, för andra dröjer det längre. Jag tror jag känner lite ibland men det är inte ofta. Känner mest tarmar och knorrande mage.
• Du kan ha lätt för att bli anfådd (check!).
• Barnmorskan kan höra hjärtljuden med en dopthone. Vi får inte höra några hjärtljud förrän på besöken som är efter ultraljudet den 21/7. Barnmorskan förklarade det med att barnen störs av värmen som apparaten utstrålar och att de därför inte börjar med det förrän lite senare.
• Det kan vara dags att anmäla sig till förberedelsekurs inför förlossningen. Vi fick redan vid inskrivningen anmäla oss till en föräldragrupp som har träffar under hösten. Där blir det förlossningsprat och besök på BB men även profylaxkurs och information om första tiden efter födseln med amning osv.
  
  

Jäkla graviditetshormoner

Jag som bara skulle titta en snabbis för att se hur de såg ut, sitter nu och bölar framför tv:n. För att de är så fiiiiiiint. Och de ser så glada och nervösa ut. För att Daniel gråter lite. För att musiken är så pampig och romantisk. *snyft*

Tillägg: Stackars SÄPO som sprang 7km vid vagnen, de såg svettiga ut. Och stackars Victoria måste ju bara ha blivit kall! Frös hon inte? Ingen sjal eller kofta trots båtfärd i blåst. Brrr.

Superskönt linne - tips

Jag köpte ett linne idag från VILA och det är ta mig tusan ett av de skönaste linnen jag har haft. Blev väldigt fint över magen också, lite tjockare kvalité som inte visar varenda söm man har under (på BH tex) men ändå inte för varmt. Rekommenderas till alla er gravidos och men till andra också såklart. Jag hade normalt sett säkert tagit storlek S/M men tog M/L nu och det blev jättefint, kommer räcka när magen växer också.


Finns säkert i många butiker, annars bland annat hos Bubbleroom. Såg att de har fler modeller på toppar i samma tyg och det finns många färger så jag köper säkert fler. Det är det där "modal" som gör det hela så mjukt och skönt. Någon slags naturfiber!

Happy 100!

Enligt mina graviditetsnedräknare har nu 100 dagar av graviditeten passerat. 100 dagar! Tiden går bevisligen framåt trots att det känns som vi rör oss i snigeltempo ibland.

Vecka 15

Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.

Eftersom fostret lagrar kalcium kan du under den här perioden bli sugen på mjölk. Drick gärna mjölk både nu och senare. Ditt hjärta har växt och har nu 20 procent högre kapacitet för att klara syretillförseln till både dig och fostret. De flesta har nu vuxit så mycket att kläderna börjar bli för trånga. Psyket påverkas allt mer. Många känner sig svartsjuka och drömmer starka livliga drömmar.

Fakta från vårdguiden.

"Regelbundna tickningar", det låter misstänkt likt de ryckningar eller fladdriga rörelserna som jag börjat känna. Inte speciellt sugen på mjölk, vilket är avvikande för det är jag ju annars. Men å andra sidan är jag inte speciellt sugen på nånting just nu. Livliga drömmar däremot - OH JA. Konstiga är dem också, till och med för att vara mig som drömmer mycket knäppt i vanliga fall.

Jag upplever att jag känner min puls väldigt mycket, trots att jag är lugn och stilla. Kanske har att göra med ökat blodflöde och större hjärta? Upplever även att det spänner runt magen de senaste dagarna och kan även göra lite ont ibland. Ungefär som att jag har extrem träningsvärk.

Om ni råkar träffa på mig (ni som känner mig) så blir jag inte förolämpad om ni säger att det syns. För det gör det nu. ;-)

Idag är jag tacksam för... (dags att tänka positivt)

• Att jag bor i ett land där det finns möjlighet att få a-kassa och sjukpenning, hur jobbigt det än är.
• Att jag inte behöver oroa mig för hur vi ska ha råd med sjukvård för mig och Ettan.
• Min underbara sambo som lugnar mina rädslor och säger att allt ordnar sig.
• Ettan i magen såklart! Min stora glädje just nu.
• Mysiga planer för härliga sommardagar.
• Att det finns mycket fint att se fram emot trots att saker och ting känns tuffa just nu.
• Att jag fortfarande kliver ur sängen varje morgon och tycker att allt är ganska okej ändå. Trots ett litet sammanbrott här och där och stunder av tvivlan gällande min egen ork.
• De fina ord jag fått från mina närmsta kollegor som verkligen kämpat för att jag ska få vara kvar. Och som talar om hur uppskattad jag har varit.
• Att efter regn kommer solsken. Efter tårar kommer skratt.

Bad day

Idag blev jag uppsagd. Ingen stor överraskning då företaget jag jobbat för sedan i januari har fått det tufft ekonomiskt. Men jag hade hoppats in i det sista, att det i alla fall skulle dra ut på tiden ett tag till.

Halvtidssjukskriven reumatiker... som är gravid i fjärde månaden (femte är det till och med när min anställning går ut om en månad). Och som behöver ett lättsamt jobb med väldigt flexibla arbetstider. Vem vill anställa en sån?

Tanken på att kastas in A-kassans värld igen, och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen... gjorde mig helt matt. Jag sa att jag behövde få ledigt idag. Sedan cyklade jag hem och bröt ihop.

Men imorgon kommer jag tillbaka igen.

PS: Vi går in i vecka 15 idag. Hurra?

Om rörelser

Åsa frågade om jag har känt rörelser ännu och faktum är att jag kände något idag som jag tror var Ettan! Innan har jag mest känt som väldigt svaga pirr eller som en brustablett håller på att lösas upp i magen typ... svårt att förklara.


Idag kom ett "fladder" eller mer som nått som kändes som en sekvens korta ryckningar från insidan på vänster sida en bit nedanför naveln. Väldigt tydligt och inte likt något annat jag känt förut! Inte som en bubblig mage eller nått annat ordinärt magknorr utan något helt nytt. Jag tror det var Ettan! Vi kanske störde stackaren med ultraljudet idag, läkaren körde ju runt den där grejen på magen hur mycket som helst.


Mysigt hur som helst.

PS: Jag har mått lite bättre efter det att jag fick dropp i fredags. Tills idag. Nu kräks jag igen. Med besked.

Ettan - ingen stillsam krabat

Ultraljudet gick bra! En livlig liten Etta som snurrade runt som en propeller och viftade med armar och ben. De små fötterna var nog det sötaste på länge!

Ettan var ungefär 8 cm lång från huvud till stjärt. Huvudet var ungefär 2,5 cm. Läkaren tyckte det såg fint ut, även om det var lite svårt att se allt. Ettan är fortfarande åt det mindre hållet, men har växt till sig bra ändå! Dateringen på maskinen sa 13+3 och vi är 13+6 så det var ganska nära.

Skönt nog så flyttas inte IVF-patienters BF-datum pga ultraljud, eftersom man vet när barnet blev till. Så funkar det här! Det är bra att inte behöva röra till det med nya datum och beräkningar alltför mycket. Ettan må vara lite liten men är ändå beräknad till den 14/12. Precis som förr.

Måste säga att jag har fått ett jättefint bemötande på spec. mödravården här. Blir en del kontakt med dem pga min grundsjukdom och så. De är jättetrevliga och läkaren vi har är super. Inget daltande men trevlig, personlig och tydlig. Hon är bra på att ge information och lyssnar på vad vi säger. Sånt är värt så mycket! Vi kändes oss väldigt lugna och glada när vi gick därifrån.

Dags för ultraljud!

Idag är det dags för ett ultraljud på specialistmödravården, för att se om Ettan växer och mår gott där inne. Det är pirrigt och läskigt. Bara det att de tycker att det behövs ett extra ultraljud gör mig lite nervös, även om det såklart är bra att de tar hand om oss och håller koll på allt. Jag vill bara så himla gärna att allt ska vara bra! Jag vill det så mycket att det gör lite ont i hjärtat idag.

Håll alla tummar, tår och tassar som ni har! Strax efter 14 är det dags.

Hur man får ett preggo att gråta av lycka.

Mina älskade föräldrar kom förbi idag på en fika och för att muntra upp mig lite. Gissa om dem lyckades? Tokfransarna har gått och köpt en digital systemkamera till mig, som de vet att jag trånat efter i snart två år men inte tagit mig råd att köpa. Bara därför att. Och inte bara kamerahus utan ett objektiv, en väska, ett minneskort och UV-filter och hela alltet. Dessutom hade mamma köpt ett par gravidbyxor från H&M och en stor påse godis.

Jag är gladare än ett litet barn på julafton. Det kanske egentligen är lite knasig att bli så uppspelt över prylar men det hjälps inte.

Kan det bli december nu så jag får fota Ettan?

Andra trimestern

Nu är vi officiellt i andra trimestern av graviditeten. En tredjedel är alltså gjord - woot! Den andra trimestern ska vara den mest bekväma enligt många, det låter lovande tycker jag. Nu bör jag snart ha en bebismage som ser ut som en bebismage, kunna känna rörselser och annat spännande. Det verkar bra för vissa dagar tittar jag ner på min ännu något degiga mage och tänker "är du verkligen där inne?". Sedan kräks jag lite och blir glatt påmind om att jag fortfarande är gravid trots allt.

Känner mig sjukt sugen på att köpa bebiskläder nu. De är ju så söta! Även om det är svårt att hitta sådant jag vill ha i affärerna här i stan som mest har de klassiska pojk- och flickavdelningarna med blått och rosa till bebisar. Eller möjligen vitt. Vitt liksom - hur kul är det? Nä jag gillar färgglada bebiskläder och tycker barnavdelningar borde vara barnavdelningar, skit i flick- och pojkuppdelning. Färgsortera istället och använd alla vackra färger som finns! Alla fula tryck de envisas med att ha på kläderna är också en tagg i min sida. Nog om det.

Kände mig faktiskt piggare igår efter droppet och sjukhusvilan. Behövde inte sova två-tre timmar för att orka med kvällen som jag annars gör. Hoppas det håller i sig!

I ett rum på sjukhuset

Egen tv ovanför sängen, spypåsar i närheten, varma filtar, skön säng och dropp med underbar vätska rakt in i kroppen. Kan tänka mig att checka in ett tag.

Vecka 14

13 hela veckor avklarade och nu börjar alltså vecka 14. Önskar den kunde dragit igång på ett lite trevligare sätt men inte då. Hade en liten blödning i morse och blir såklart orolig direkt fast jag vet att det inte behöver betyda nått. Och samma sak sa dem på kvinnokliniken när jag ringde, "inget att oroa sig för, väldigt vanligt". Men det är inte så lätt! Det är blod och blod vill man inte ha när man är preggo. Oavsett om det är jättevanligt eller inte.

Däremot så tyckte dem att min mat- och vätskesituation var lite oroväckande och bokade in mig för en liten sjukhusvistelse på fredag. Droppställningen - here I come!

Hälsosamtal MVC

Var på hälsosamtal idag. Vi hade redan pratat om kost och motion på inskrivningen men nu var det mer den psykiska aspekten som togs upp. Stress, ångest, depression och sådant. Även familjesituation och hur jag har det med stöd från nära och kära.


Fick även veta att min blodgrupp är B (Rh-negativ). Jag bildar inga antikroppar mot barnet, det är kollat. Men däremot så får jag väl en spruta eller så efter förlossningen om barnet är Rh-positivt vad jag har förstått. Är inte så haj på det där med blodgrupper!

Hade gått ner 2,5 kg i vikt sedan inskrivningen och hade tecken på uttorkning. Får jag inte i mig lite mer vätska snart så blir det dropp på sjukhuset.


Barnmorskan tycker att jag behöver vila mer och se till att må bättre, få bort stressen som jobbet ger mig. Men när jag inte jobbar så sover jag ju eller tvingar i mig små mängder mat som jag ibland kräks upp, ibland inte. Dagarna räcker inte till så mycket mer. Då tyckte hon att jag skulle fundera på att prata med läkare om heltidssjukskrivning.

Jag åkte hem och trodde att jag kände mig rätt okej men sedan bröt jag bara ihop och grät i en timme. Jag är så trött, så trött, så trött.


Har nu ordnat så jag ska få byta till att jobba förmiddagar på jobbet och se om det hjälper. Alltid nått. Annars får jag väl söka läkarhjälp igen då men förhoppningsvis kan jag minska stressen på detta vis. Jobba när jag mår bättre så jag inte måste ta kräkpauser och så.

Det värsta är att jag känner mig som en dålig mamma som inte kan se till att bebisen i magen får det så bra som möjligt. Dumma tankar men det hjälps inte en sånhär dag när det blev lite deppigt.

Barnmorskan frågade om jag mitt i allt detta fortfarande kan känna mig glad och det var skönt att kunna svara JAAAA! Det är nog det som gör att jag tar mig igenom dagarna.

Bola

Min finaste sambo kom hem med en present till mig idag! En silvrig bola i lång kedja.Nu dröjer det ännu ett tag innan Ettan hör några ljud men sen ska jag bära den flitigt.

Om det lugnar bebisen så är det ju bra, jag gillar tanken på det. Annars så är den fin bara som smycke också! Plingar lagom mysigt. Synd bara att katterna kommer springande av ljudet ;-)

Om att skriva "dagbok"

När min mamma blev gravid med mig, under våren 1981, så började hon skriva i en anteckningsbok med sidenomslag. Det är ingen dagbok i vanlig form utan mer fria noteringar från veckor och månader som gick. Om graviditeten, om hur hon berättade för min pappa (efter att ha köpt ett gravtest på Domus för 44kr), vad de tyckte,tänkte och kände. Vad min mormor hade sagt när hon fick veta ("det var verkligen på tiden").

Alla datum, fakta som mammas vikt m.m., kontroller hos barnmorska och sådant finns också med, liksom förlossningsberättelse.

Där står också små notiser om sådant som hände i världen runt omkring när jag låg i magen och när jag nyss hade kommit. Det är min historia helt enkelt - som den började. En inblick i hur mitt liv kom att bli mitt liv och hur mina föräldrar hade det innan jag fanns. Min mamma fortsatte göra noteringar efter min födelse också, men lite mer sporadiskt. Där finns några roliga notiser om sådant jag sagt hos dagmamman och annat bus jag hade för mig. Sådant som handlar mer om min personlighet än uppradade fakta. Och sådant som hur pappa hade svårt att få mig att sova på kvällen, vi satt visst och gjorde nått som mest påminde om "arga leken".

Jag älskar den boken. Den har gett mig inblick i sådant som annars garanterat hade glömts bort. Och just nu är det så fantastiskt roligt att kunna läsa den boken och jämföra med min egen graviditet. Det finns en del likheter, förutom själva datumen! Jag är ju född den 10/12 och min egen bebis ska komma några dagar senare om det blir som beräknat.

Så det är inte så konstigt att jag själv började skriva. Redan under utredningar, behandlingar och barnlängtan så började mina små notiser om vårt liv. Om väntan, längtan och våra känslor. Nu försöker jag göra små veckonoteringar om hur jag mår under graviditeten och det som händer runt omkring.

Här kommer mina tips till dig som vill skriva dagbok i någon form:

1. Välj en tjock anteckningsbok utan förtryckta datum och sådant. Det blir bara stressigt att tvingas hoppa över sidor när man inte skriver på ett tag. Men glöm för all del inte att anteckna datumen när du väl skriver, det är bra att ha senare!
2. Ha inget skrivtvång, fyll i lite noteringar när det känns bra. Ha boken stående/liggande där du lätt kan se den så blir du påmind.
   
3. Fyll inte bara på med fakta (även om sådant är jättebra att skriva ner) utan även lite roliga notiser om familj, vänner, världen osv. I vår bok kan man till exempel läsa om hur ett askmoln från Island förhindrade den blivande pappans planerade flygresa.
4. Ett annat tips är att skriva någon sida här och där i "brevform" till barnet. Du väljer ju själv vilken nivå du vill lägga allt på, jag tror jag fick läsa mammas bok om mig först när jag var tonåring.
   
5. Klipp, klistra, rita, kludda - gör vad du vill! Boken blir bara mer personlig.

Andra bloggar om: gravid, barnlöshet, IVF, graviditet, barn, dagbok, graviditetsdagbok

Föräldraledighet

Hos oss kommer det inte delas 50/50 på föräldraledigheten. En av oss kommer vara föräldraledig längre än den andre. Utåt kanske det verkar rätt typiskt, denna någon är nämligen kvinna och tjänar mindre (jag!). Men våra anledningar är helt andra än så. S har ett sådant jobb där han kommer kunna vara flexibel och få träffa sitt barn alla möjliga tider på dygnet ändå. Han jobbar inte 8-17 alla vardagar i veckan utan kan vara ledig en hel vardag ibland, eller en förmiddag eller ha en långhelg mitt i allt. Och han mår så himla bra på sitt jobb han har nu efter studierna, det är nog en lika stor lycka för mig att se som det är för honom att känna. Jag avundas hans energi och ork till ha ett sådant aktivt liv som han har, min energi är inte ens en bråkdel så stor. Självklart ska han vara pappaledig men inte halva tiden. Inte denna gång.

Jag däremot, har kämpat som en tok för att orka jobba heltid, vilket har tagit bort all energi från mitt övriga liv (vänner, hemmet, fritidsintressen) tills jag blev gravid och fick så lov att omprioritera (kroppen gjorde det åt mig) och blev därmed också sjukskriven på halvtid. Jag trivs inte på mitt jobb, jag har inga arbetskamrater som jag träffar (de sitter 60-80 mil bort så det är bara telefonmöten), det är osäkert på företaget, stressigt och opersonligt. Jag är väldigt tacksam att jag lyckades få ett jobb i dessa bistra tider, men jag längtar efter att vara hemma med mitt barn. Det är ju en familj jag drömt om i alla år! Inte en karrär. Sådan är jag.
Sedan kanske jag kan hitta det där jobbet som jag får må bra av, som troligen är på deltid och mer på mina villkor. Som inte ger mig ångest och som kanske till och med är lite roligt och ger mig något tillbaka. Det hoppas jag! Och då kanske det blir en annan femma när vi ska dela ledighet för nästa barn. ;-)

Jag kommer alltid prioritera min familj och min livskvalité. Vi har aktivt valt bort en del, enligt oss, onödiga men ändå vanliga kostnader (vi har tex. ingen egen bil). De slantarna vi sparar på att välja bort lite saker här och där, kanske gör att det finns utrymme för mig att jobba deltid även i framtiden. Vilken lättnad det skulle vara! För jag är så rädd att den här energiboven till reumatiska sjukdom som jag bär på ska äta upp den ork som jag behöver till min familj, och det vill jag inte gå med på. Hellre färre slantar i börsen! Ändå inser jag såklart vikten av ett eget sparande och en bra pension, sådant måste vägas in i alla beslut.

Min sjukdom har lärt mig att leva mer i nuet. Att de jobbiga perioderna alltid kommer följas av dem bättre och tvärtom. Men den här tiden räknas också. Det går inte bara att kämpa för att få det bättre sen. Och vad kan vara mer värdefullt än att få vara med mitt barn och känna att jag orkar vara den mamma jag vill vara? Ingenting, inte för mig.

12+4

Oj, det var inte meningen att ta en bloggpaus. Men dagarna har liksom bara sprungit ifrån mig! Har haft långhelg eftersom jag hade jobbat in fredagen och det var väldigt skönt. Har bara tagit det lugnt och haft det bra. Ska sanningen fram så har jag nog allra mest bara SOVIT. ZzzzzZZZzzzzZZzzzzzZZzzzz


Inget nytt på illamående-fronten heller, det fortsätter att plåga mig dygnet runt. Önskar jag kunde få en liten paus bara för att kunna njuta av en måltid men det har inte hänt ännu. Har även börjat få ondare och ondare i mitt bäcken, på tal om plågor. Jag har redan inflammationer där sedan förut och nu vet jag inte om det är lite mer foglossning på gång eller vad som händer. Har otroligt svårt att gå på ojämnt underlag och speciellt i nedförsbackar. Ibland känns det som jag inte kan röra ena benet en millimeter till utan att skrika.

Har fått överta släktvaggan från min kusin som använt den till sin lilla tjej senast. Vaggan är väldigt gammal men ingen verkar veta exakt hur gammal. Bara att den kommer från min morfars släkt. Den är väldigt fin i alla fall och jag ska visa kort så fort vi fixat till den (ska återställas till sin ursprungliga ljusa färg efter att ha varit målad röd).

Vecka 13 - hurra!

Nu är äntligen vecka 12 slut och vi är officiellt förbi den mest kritiska delen av graviditeten. JIPPIE! Jag är helt otroligt glad över det. Även om det aldrig finns några garantier så slipper jag i alla fall höra "ni är ju inte ens förbi vecka 12 än", precis som att det inte är på riktigt innan. Men nu jäklar är det på riktigt. (Får man shoppa nu?)

Nu vet de flesta av mina nära vänner redan att jag är gravid men kan hända att jag blir mer öppen med det även inför bekanta och så. Jag har ärligt talat inte så många att berätta för. Släkten på min sida vet nog också, med några undantag. Mamma och pappa har fått okej att berätta för sina vänner, de tycker det är så roligt att inte stå utanför barnbarnspratet längre. Det förstår jag!


Bebisen i bubblan här intill ser lite finare ut nu tycker jag! Den var ju så spinkig innan. Tänk att det ligger en liten "någon" i min mage som är nånstans mellan 5-7 cm stor kanske. Det är verkligen häftigt. Önskar bara att jag visste att han/hon har det bra där inne också.


Hos vårdguiden kan man nu läsa följande:

Risken för missfall minskar betydligt. Mycket är färdigt och fostret koncentrerar sig nu på att växa. Huvudet växer däremot lite långsammare nu. Få missbildningar tillkommer efter vecka 13. Fortsätt vara försiktig med vad du äter och dricker. Det påverkar fostret under hela graviditeten.

Nu börjar de mänskliga dragen träda fram allt tydligare.

Fostret påverkas hela graviditeten av stress, så tänk på att ta det lugnt. Avstå från alkohol, droger och tobak och lev sunt. Nu mår de flesta gravida inte längre illa men tyvärr finns det några få som fortsätter att må illa flera veckor till. Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite. Din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.

Jag önskar jag var en av dem som inte längre mår illa men nej då. Mitt illamående har varit värre än någonsin de senaste dagarna. Huvva. Tröttheten också faktiskt. Sov i omgångar under hela dagen i går, sista passet mellan 19-21 för att sen orka se en film. Vanliga kläder kan jag ha till viss del men många sommarplagg får ligga på hyllan tills nästa år! Vikten står dock stilla eller har möjligen gått ner lite.

Andra bloggar om: gravid, graviditet, barn, IVF