Igår ringde jag till förlossningen för andra gången denna vecka. Inte på grund av smärtor utan en någorlunda riklig blödning som som bestämde sig för att skrämma slag på mig, precis när maken drog iväg en timme för att träna. Fick rådet att avvakta ett tag eftersom jag har så nära till sjukhuset. Så jag vankade runt i lägenheten, pratade med mamma i telefon och försökte se lite på Idol men kunde inte riktigt fokusera. Jag har haft blödningar under graviditeten tidigare, men de brukar dyka upp på morgonen och vara väldigt små. Det här var något annat.
Men blödningen upphörde, jag fick inga smärtor och Ettan sparkade i magen som vanligt. Så jag ringde upp förlossningen och kom överens med dem att jag inte behövde åka in. Sen kom maken hem och vi såg en film och fick en mysig kväll trots allt. Sedan dess har det varit lugnt.
Jag är ovan att be om hjälp och råd så fort något dyker upp. Min "grej" har alltid varit att kämpa på i ensamhet och ofta tystnad. Men när det gäller lillan så är det något annat! Det är jätteskönt att kunna ringa förlossningen, även om jag hoppas att det inte blir så ofta.
Förstår att det blev en riktig skrämselhicka! Skönt att det avstannade och att allt är lugnt nu.
SvaraRaderaVad skönt att det redde upp sig och inte blev till något allvarligt!
SvaraRaderaKramar
Skönt att det lugnade sig. Be om så mycket hjälp du kan! Utifrån verkar det dumt att lida i det tysta.. hör av dig om jag kan hjälpa med något...!
SvaraRaderaHugaligen så obehagligt! Hoppas att det stannar av och inte blir allvarligare. Förstår att du/ni blir sjukt oroliga! kram
SvaraRaderaTack för alla snälla kommentarer! kramar till er alla!
SvaraRaderaPastej: Jag lovar att säga till om det skulle vara något. Detsamma gäller för dig!