Söndagkväll på förlossningen

Efter att ha kämpat med smärtorna i nästan ett dygn ringde jag förlossningen vid 19 igår kväll. Bara för att få tala om hur det var, att jag mest låg dubbelvikt och grät och inte visste hur jag skulle orka en till natt. Jag kände ingen direkt oro att det var förlossningen som hade startat men de ville trots allt kolla av mig och lillan så vi åkte in. Bättre att åka en gång för mycket än en gång för lite. Fick jättebra hjälp direkt vi klev innanför dörrarna! CTG-kurvan de tog på Ettan var fin och hon verkade helt okej där inne. Sparkade och bråkade som vanligt när det ska undersökas. :P

Med mig var det kanske inte lika piggt. Vred mig mest i smärtor och läkaren tyckte sig vara rätt säker på att det är mina reumatiska problem med bäckenet i kombination med foglossning som ytterligare har förvärrats. Möjligen något med urinvägarna som spökar också, hade lite vita blodkroppar i urinen så det blir en odling för att se vad som händer. Fick till slut Citodon för att förhoppningsvis kunna slappna av lite och kanske få sova. Samt rådet att söka mer hjälp.

Så nu har jag ringt och bokat in en jourtid på reumatologiska kliniken imorgon och får se om det ger någonting.

Har fått några små stunder av lättnad i smärtan tack vare Citodonet så nu känner jag mig lugnare. Det finns få saker som är så utmattande som stark smärta och sömnlöshet! Jag känner mig helt väck.

Har en tid för kontroll hos min vanliga barnmorska idag som jag säkert hade avbokat om det inte var för att mamma erbjuder mig skjuts från dörr till dörr och sällskap om jag behöver det. Så jag far dit. Det kan vara bra att hon får lite koll på läget också, kan hända hon har några värdefulla tips. Man vet aldrig!