Skjutsen till föräldrautbildningen sket sig (bil på verkstad), fick ta taxi i sista minuten. Lyckades på något mirakulöst sätt gå (halta) hem efteråt. En kombination mellan Alvedon, stödbälte, makens arm och hamburger-paus halvvägs skulle jag tro. Nu är jag trött, så trött, så trött. Sa jag trött?
Föräldraträffen var bra. Inte så mycket ny info (som vanligt) men en del tänkvärda råd och framförallt chansen att prata med de andra blivande föräldrarna. Vi är väldigt olika människor men delar ändå många tankar inför det som ska komma!
Vi fick också lite tips på massage. Med betoning på lite. Jag hade hoppats på nått revolutionerande trick eller nån superbra övning men det var väldigt basic och maken hade klarat sig utan instruktioner. Det enda oprövade var "skaka äpplen" som gick ut på att partnern tar tag i den födande kvinnans höfter och ruskar som om han/hon skulle skaka ner frukt från ett träd. Ingen jättehit.
En tupplur nu skulle sitta fint men jag ska härda ut tills ikväll annars stör jag nattsömnen.
Nu är du tillagd i min roll :-).
SvaraRaderaRoligt att följas åt, vi som ligger så lika!
Huvaligen, tycker så synd om dig! Hoppas att det på något mirakulöst sätt ska bli bättre, eller att tiden kommer gå jättefort till Ettan tittar ut! KRAM
SvaraRaderaLåter inget vidare det där :( hoppas att du inte behöver ha sådär ont fram tills förlossningen :( min foglossning har blivit bättre nu, ibland vet jag av den och ibland är det puts väck borta... men den gör sig påmind och speciellt nu när lillen börjar växa till sig också!
SvaraRaderaKramar
Jessica: ja vi ligger verkligen lika! :)
SvaraRaderahanna: KRAM till dig också!
Åsa: Det är som tur är inte så långt kvar! Alltid nått.